Katriina Järvinen har intervjuat människor som av olika orsaker vägrar ha kontakt med sina föräldrar.
Katriina Järvinen har intervjuat människor som av olika orsaker vägrar ha kontakt med sina föräldrar.

Sår från en ond barndom

Katriina Järvinen kallar sig själv ”den fattiga kvinnans Merete Mazzarella”. Hennes färska bok handlar om barn som inte vill ha kontakt med sina föräldrar. 11.9.2014 kl. 09:50

När Katriina Järvinen år 2007 kom ut med boken Luokkaretkellä hyvinvointiyhteiskunnassa (En klassresa i välfärdssamhället) var hon den första finskspråkiga författaren som skrev om skammen i att vara klassresenär. Hennes färska bok Kaikella kunnioituksella (Med all re- spekt) handlar om ett ämne som diskuterats ännu mindre: om att ta avstånd från sina egna föräldrar. Om att ha en barndom som man inte kan diskutera vid kaffebordet. Om att ha något otalt med sina föräldrar och veta att det aldrig kommer att gå att tala ut.


– Jag har kämpat hela mitt vuxenliv, först med de ursprungliga problemen med min familj, men nästan lika mycket med det sociala problemet. Med att folk liksom stelnar om jag börjar säga att jag hade en svår barndom eller ungdom. Jag förstår att det här är ett farligt ämne. Folk börjar genast moderera och säga att säkert gjorde de sitt bästa och att även om de inte kunde visa det älskade de dig nog. Jag känner att det hindrar mig från att berätta om min relation till världen.


Katriina Järvinen skriver om sin egen uppväxt som det svarta fåret i en hängivet religiös familj. – Nu när jag är författare kan ingen hindra mig från att berätta om den.
Hon kände samma sak när hon valde att gå ut och berätta om sin arbetarbakgrund.
– När jag försökte säga att jag säkert har lite annorlunda tankar om det här för att jag har arbetarbakgrund, så fick jag genast höra att alla står vi ju i samma kö i Alepa. Då fick jag en känsla av att min syn på världen är förbjuden, den får man inte berätta om. Jag måste förställa mig genom livet och hålla saker hemliga. Och det gjorde jag tills jag gick i terapi som 38-åring.


Katriina Järvinen växte upp i en familj där bägge föräldrarna var hängivna pingstvänner. Hon var det besvärliga barnet, det som hade ”en svår personlighet”. Redan som liten kände hon att hon var en dålig troende, att hon tvivlade för mycket, och vad värre, skämdes för föräldrarnas tro. När hon hörde en brandbil på gatan förvandlades sirenen till en domedagsbasun, och hon måste stiga upp för att kolla om föräldrarna blivit uppryckta och lämnat henne ensam kvar med de andra syndarna.
När hennes pappa sa upp sig från jobbet för att bli evangelist följde hon och den yngre brodern med föräldrarna på resor runt om i landet. Det fanns inte utrymme för någon rebellisk tonårstid, för att lösgöra sig från föräldrarna. Barnen skulle, rena och heliga, följa i föräldrarnas fotspår. När hon inte kunde göra det blev hon övergiven, icke-godkänd, en fiende.


– Min vilja att berätta om det här började i den sociala smärtan att inte få öppna sig vid kaffebordet. Ingen tycktes förstå när jag till exempel började förklara det här med att förlåta, att här finns något som inte känns bra. Då sa alla att du ska förlåta för din egen skull, så att du kan gå vidare. Och jag tyckte att det kändes orättvist. Om jag hade haft trevliga lärar- eller ingenjörsföräldrar som inte hade varit troende så skulle jag få berätta om min barndom och ungdom, men för att jag haft fel liv och fel föräldrar har jag inte rätt att berätta. Det är ett helvete att det som hänt inte finns. Att du inte har rätt att bli sedd eller hörd är ett värre helvete än den ursprungliga smärtan.

Läs fortsättningen på Katriina Järvinens berättelse i veckans Kyrkpressen.

Sofia Torvalds
Foto: Sofia Torvalds



Trygve Cederberg väjer inte undan för debatter – i själva verket älskar han att debattera. En gång gick han in i kristdemokraternas valtält i Jakobstad och argumenterade i en timme.

bibeln. När Trygve Cederberg var ung var han konservativ. Med åren förändrades han. Idag går han ut i debatter om homosexualitet på insändarsidor och på Facebook, och han debatterar med bibelord. 4.1.2021 kl. 09:53
Markus Andersén saknar inte sitt gamla liv, men kan fortfarande lockas av tanken att ta på sig fler uppgifter.

nystart. Läkarens ord om att han stod på randen till en hjärtinfarkt fick Markus Andersén att lägga om kosten, börja motionera – men framför allt att vila mer. 4.1.2021 kl. 14:09
Alaric Mård vill använda sin bakgrund till att bygga broar.

församlingspedagog. Alaric Mård är ny församlingspedagog i Jakobstad. Han vill vandra med människorna en bit på deras väg tillsammans med Jesus. 3.1.2021 kl. 11:23
Monica Björkell-Ruhl kallar sig inte religiös, men församlingen betyder trygghet för henne. – När jag varit sjuk och kraftlös har jag sökt mig till religiösa platser och symboler. Tölö kyrka har blivit en viktig plats för mig.

föräldraskap. Ibland orkar inte mammor. Ibland går de sönder så att de nästan inte orkar leva. Monica Björkell-Ruhls son Mika (uttalas ”Miikka”) föddes med en kromosom­avvikelse. 2.1.2021 kl. 11:58

Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29
– Ingen orkar om man hela tiden måste vara missnöjd med sig själv, säger Anna Korkman Lopes.

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29
Zacharias Topelius i hemmet på Björkudden julen 1897, den sista julen han levde.

Julpsalm. När Zacharias Topelius i oktober
1887 skrev dikten Julvisa hade han sannolikt ingen aning om att han skrivit en av våra mest älskade julpsalmer, Giv mig ej glans. Det är inte ens sagt att Topelius tänkt sig en melodi till den. 21.12.2020 kl. 09:46
– Men plötsligt kan sorgen hugga till i oväntade stunder, när man är som minst förberedd, säger Maria Eklund.

sorg. Den här julen blir Maria Eklunds första jul utan föräldrar. I flera år har hon sörjt och bearbetat, först sin mammas sjukdom, sedan sin pappas. Nu plockar hon fram barndomens tomtefamilj och är tacksam för det hon fick. 17.12.2020 kl. 09:00
 – Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin.

kulturpris. – Det var en komplett överraskning. Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin som tilldelas Församlingsförbundets kulturpris för sitt engagemang för den finlandssvenska psalmboken och psalmsången i Borgå stift. 16.12.2020 kl. 15:00

frågesport. Börja julen med att testa dina julkunskaper! Varför inte utmana en vän? Bland alla tävlande lottar vi ut Christa Mickelssons bok "Ett blodkärl som brast". 16.12.2020 kl. 10:05
Hilkka Olkinuora närmar sig julen som ett sinnestillstånd. Det skalar bort många måsten.

annorlunda jul. – Fira den jul du kan och vill fira i år, säger Hilkka Olkinuora. Jultraditionerna handlar inte alltid om vad man gör – utan om varför man gör det. 16.12.2020 kl. 11:00

prostar. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar: kyrkoherden i Larsmo församling Max-Olav Lassila, kyrkoherden i Tammerfors svenska församling Kim Rantala och chefen för familjerådgivningscentralen inom Raseborgs kyrkliga samfällighet Ann-Sofi Storbacka. 15.12.2020 kl. 16:14
Tua Sandell bor i Istanbul  sedan sex år tillbaka.

jultraditioner. "Gemenskapen i församlingsvåningen blir det egentliga julfirandet." 16.12.2020 kl. 10:00

En genomblöt Mikael Grönroos framme i Santiago de Compostela. Samt vandring på Meseta, en platå i norra Spanien.

PILGRIMSVANDRA. Från att ha känt sig slut efter en sträcka på 300 meter förbättrade Mikael Grönroos sin grundkondition rejält. Resultatet blev 725 kilometer pilgrimsvandring. 3.5.2023 kl. 20:46

ungdomar. Ungdomarna i Sibbo är oroliga. Medierna har rapporterat om skadegörelse i skolan, 0m hot, vapen och bråk på biblioteket. Sibbo svenska församlings ungdomsarbetsledare har ett motgift: kärleksbombning. – Men det finns unga som jag inte får kontakt med. Det är nytt, säger Patrik ”Putte” Frisk. 6.5.2023 kl. 10:29
Marléne Långnabba ger personlig vård.

ÄLDREVÅRD. Döden är en del av livet, i synnerhet för vårdarna inom äldrevården. De vill avdramatisera döden som inget man behöver vara rädd för. – Döden kan många gånger vara fin, säger Gerd Björklund. 5.5.2023 kl. 08:19

STÖDPERSONER FÖR DÖENDE. – Jag brukar dela med mig av mitt eget motto ”Ta av dig skorna för platsen där du står är helig”, säger sjukhusprästen Anne Mäkelä, som arbetar vid sjukhus och vårdhem i Forssa och Loimaa i sydvästra Finland. 5.5.2023 kl. 19:40
Rune Lindblom bor i Vasa, men är född i Pojo och uppvuxen i Karis.

PRÄSTSKJORTA. Rune Lindblom har upplevt en del obekväma situationer i prästskjorta, både i Jerusalem och här hemma. Och konfirmander har inte varit övertygade om att han är präst över huvudtaget. 5.5.2023 kl. 10:00