Katriina Järvinen har intervjuat människor som av olika orsaker vägrar ha kontakt med sina föräldrar.
Katriina Järvinen har intervjuat människor som av olika orsaker vägrar ha kontakt med sina föräldrar.

Sår från en ond barndom

Katriina Järvinen kallar sig själv ”den fattiga kvinnans Merete Mazzarella”. Hennes färska bok handlar om barn som inte vill ha kontakt med sina föräldrar. 11.9.2014 kl. 09:50

När Katriina Järvinen år 2007 kom ut med boken Luokkaretkellä hyvinvointiyhteiskunnassa (En klassresa i välfärdssamhället) var hon den första finskspråkiga författaren som skrev om skammen i att vara klassresenär. Hennes färska bok Kaikella kunnioituksella (Med all re- spekt) handlar om ett ämne som diskuterats ännu mindre: om att ta avstånd från sina egna föräldrar. Om att ha en barndom som man inte kan diskutera vid kaffebordet. Om att ha något otalt med sina föräldrar och veta att det aldrig kommer att gå att tala ut.


– Jag har kämpat hela mitt vuxenliv, först med de ursprungliga problemen med min familj, men nästan lika mycket med det sociala problemet. Med att folk liksom stelnar om jag börjar säga att jag hade en svår barndom eller ungdom. Jag förstår att det här är ett farligt ämne. Folk börjar genast moderera och säga att säkert gjorde de sitt bästa och att även om de inte kunde visa det älskade de dig nog. Jag känner att det hindrar mig från att berätta om min relation till världen.


Katriina Järvinen skriver om sin egen uppväxt som det svarta fåret i en hängivet religiös familj. – Nu när jag är författare kan ingen hindra mig från att berätta om den.
Hon kände samma sak när hon valde att gå ut och berätta om sin arbetarbakgrund.
– När jag försökte säga att jag säkert har lite annorlunda tankar om det här för att jag har arbetarbakgrund, så fick jag genast höra att alla står vi ju i samma kö i Alepa. Då fick jag en känsla av att min syn på världen är förbjuden, den får man inte berätta om. Jag måste förställa mig genom livet och hålla saker hemliga. Och det gjorde jag tills jag gick i terapi som 38-åring.


Katriina Järvinen växte upp i en familj där bägge föräldrarna var hängivna pingstvänner. Hon var det besvärliga barnet, det som hade ”en svår personlighet”. Redan som liten kände hon att hon var en dålig troende, att hon tvivlade för mycket, och vad värre, skämdes för föräldrarnas tro. När hon hörde en brandbil på gatan förvandlades sirenen till en domedagsbasun, och hon måste stiga upp för att kolla om föräldrarna blivit uppryckta och lämnat henne ensam kvar med de andra syndarna.
När hennes pappa sa upp sig från jobbet för att bli evangelist följde hon och den yngre brodern med föräldrarna på resor runt om i landet. Det fanns inte utrymme för någon rebellisk tonårstid, för att lösgöra sig från föräldrarna. Barnen skulle, rena och heliga, följa i föräldrarnas fotspår. När hon inte kunde göra det blev hon övergiven, icke-godkänd, en fiende.


– Min vilja att berätta om det här började i den sociala smärtan att inte få öppna sig vid kaffebordet. Ingen tycktes förstå när jag till exempel började förklara det här med att förlåta, att här finns något som inte känns bra. Då sa alla att du ska förlåta för din egen skull, så att du kan gå vidare. Och jag tyckte att det kändes orättvist. Om jag hade haft trevliga lärar- eller ingenjörsföräldrar som inte hade varit troende så skulle jag få berätta om min barndom och ungdom, men för att jag haft fel liv och fel föräldrar har jag inte rätt att berätta. Det är ett helvete att det som hänt inte finns. Att du inte har rätt att bli sedd eller hörd är ett värre helvete än den ursprungliga smärtan.

Läs fortsättningen på Katriina Järvinens berättelse i veckans Kyrkpressen.

Sofia Torvalds
Foto: Sofia Torvalds



Mao Lindholm fascineras av rövaren på korset bredvid Jesus. – Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta.

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13
Katolska Sara Torvalds tycker att ekumenik är lärorikt men att den katolska kyrkan också har varit för en mängd "fördomar och tjafs". Hon är sedan 2021 ordförande för Ekumeniska rådets arbete på svenska i Finland.

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00
Olav Jern anser att både Kyrkostyrelsen och domkapitlen har för stor makt. Men han är å andra sidan nöjd med att kyrkan har en tydlig beslutsstruktur

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00
– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför, säger Edgar Vickström. Han saknar uttalade mål i kyrkan.

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12
Christina Roberts och Göta Alm-Ellingsworth vill återuppliva traditionen kring åländska Lumparlands brudkrona.

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00
Kyrkpressens enkät bland förtroendevalda i Borgå stift visar att ungefär en tredjedel tycker att kyrkoherden har för stor makt. Det tycker också de erfarna beslutsfattare Kyrkpressen talat med.

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41
My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58
Pilgrimsprästen Maria Widén i samtal med Stefan Edman.

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41
Bjarne Boije på sin hundraårsdag 2021

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54
Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola känner sig pirriga och ivriga inför premiären imorgon, den 30 juni.

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30
Dennis Svenfelt och Bo-Göran Åstrand.

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08
– Kyrkan i Sverige är lite yrvaken inför det här, för man är så van att vara underdog och missförstådd, säger Patrik Hagman.

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00
– Jag värdesätter att rörelsen är driven mot gemenskap, säger Matti Aspvik.

kyrkans ungdom. Matti Aspvik är ny verksamhetsledare för Förbundet Kyrkans Ungdom. 20.6.2022 kl. 20:44

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38
I panelen som diskuterade jubileumsboken satt Ida-Maria Sola, Robert Lemberg, Susanna Landor, Alaric Mård. och Maja-Stina Andersson-Tapola.

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29
Fredrik Nygård håller nu på med att bygga nu upp förtroende till människorna omkring honom.

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00