– Musiken har hela tiden varit en del av mitt liv. När jag var liten beställde jag och min bror hem gamla kassetter och LP:n från Sverige och Norge. Vi var båda intresserade av svart gospel, gamla klassiker som Hawkins. På den tiden kändes gospel främmande för många som bodde i Finland, men det var där mitt intresse startade.
Tomas Koskinen är uppvuxen i Vasa men bor numera i sin mammas hemby Kuni, cirka 20 kilometer norr om Vasa. Han är lärare och jobbar som rektor i Kuni-Vassor skola. Tillsammans med sin fru Mia har han sex barn i olika åldrar. Det är Nicolina, 25, Josefine 23, Benjamin 17, Nathalie 13, Ellinore, 9 och Sakarias, 3.
– Det är ett speciellt men fantastiskt liv. Tänk att få ha vuxna barn som redan är i arbetslivet eller studerar men också barn som går på andra stadiet, i högstadiet, i lågstadiet och i dagis. Vi har fått ett värdefullt kontaktnät som inkluderar människor i olika åldrar.
För Tomas Koskinen innebär tid med familjen en andningspaus i vardagen. Hemma får han samla kraft och bolla idéer.
– Familjen är det viktigaste för mig eftersom det är tillsammans med dem som jag får dela min tankar, vara mig själv och visa mina känslor. Dessutom får jag vara med och hjälpa och stötta i rollen som förälder.
Tomas Koskinen är uppvuxen i ett frikyrkligt hem och tron har alltid varit en del av hans liv. Men det har funnits stunder när han tvivlat och ifrågasatt.
– Det var under tonåren som jag stundtals inte riktigt visste hur jag skulle förhålla mig till tro. Det var främst det att jag märkte att jag har ett annat sätt att leva än många runt omkring mig. Det fanns mycket som var väldigt främmande för mig i form av festande, alkohol och det ganska grova språket. Då reflekterade jag nog en del över mitt eget liv, jämförde med andra och ifrågasatte.
Han tycker att det är väldigt viktigt att hans egna barn ska känna att tron är frivillig och kravlös.
– Där hemma har jag och Mia försökt göra det så naturligt som vi bara kan, öppenheten är viktig för oss. Man får berätta om alla sina tvivel, allt man tycker är konstigt med kristen tro och hur det kan stå si och så i Bibeln. Hemma ber vi väldigt spontant, men det ska absolut inte finnas några ritualer och tvång. Ingen måste läsa Bibeln om de inte vill. Vi tvingar inte barnen med i olika kristna sammanhang om de inte vill. Men vi försöker uppmuntra dem att vara med på saker som vi upplever som positiva så att de ska få se och därefter själva kunna avgöra vad som är bra och dåligt just för dem.
Läs hela intervjun med Tomas Koskinen i veckans nummer av KP.