– Jag hoppas att jag med min person kan ändra bilden av nykterhet, säger Ida Bernas.
Hon är drogförebyggare och nykterhetsförbundets ordförande sedan ett halvt år tillbaka. Hon utstrålar ödmjuk entusiasm på ett sätt som gör en nyfiken och får en att undra över varför just hon brinner för nykterhet.
– Jag har varit väldigt tveksam till att kalla mig nykterist, speciellt som ung.
Hennes familj har inte varit aktiv i Nykterhetsförbundet. Av tradition har det varit rätt vanligt att sådant engagemang gått i arv från en generation till en annan. I Idas fall var det ett personligt val.
– Jag har ett starkt minne från en millenniefest där jag kände mig väldigt obekväm. Jag stod inne på toaletten och hällde ut alkohol jag inte ville dricka i vasken. Så här vill jag inte ha det tänkte jag.
Hon berättar också om alkohol som köpts ut till henne utan att hon bett om det, och om fester där hon fått ta ansvar för drickande vänner.
– Det här ledde till att jag började vara hemma och tidigt fick ta ställning. Jag miste många vänner i tonåren på grund av att jag inte drack.
Ida Bernas har en stark tro på människan, på personlig utveckling och förändring men hon har inte varit kyrkligt aktiv.
– Inom nykterhetsförbundet finns många kristna medlemmar, även om förbundet är ett obundet organ, säger hon.
Genom sin pojkvän som är församlingsaktiv har hon fått en inblick i kyrkliga sammanhang.
– Jag lär mig något nytt hela tiden och har fått många av mina fördomar krossade.
Hon har svårt att sätta fingret på sina fördomar om kristna men säger att exempelvis det moderna ungdomsarbetet i Matteus församling i Helsingfors har överraskat henne positivt.
– Jag har varit mitt i smeten med bland annat talkoarbete under Höstdagarna och har gång på gång kommit till insikt om att jag haft en förlegad bild, liksom många har om nykterhet. Det här är en inspirerande upptäckt som gör mig ännu mer motiverad att modernisera nykterhetsarbetet.
Läs hela intervjun med Ida Bernas i torsdagens KP.