Finska Missionssällskapets årliga sommarfest ordnades i år på två språk, med Vasa svenska och finska församlingar som lokala värdar.
Festen har delvis gemensamt program över språkgränserna, med bland annat inbjudna gäster som huvudtalare. Men utbudet har också bjudit på ett av varje på respektive språk under de tre festdagarna, allt från föredrag till fotbollsturnering, högklassiga konserter och barnprogram.
Glada gula medhjälpare
Det svenska programmet huserade i Hansa-campus i Sandviken. Engagemanget bland församlingens frivilliga lyste tydligt fram - inte minst tack vare de glada, gula t-tröjorna som bars av förebedjare, bordskånkare och matbiljettsförsäljare.
Uppslutningen till programmen varierade, men de större samlingarna hade ca 100 deltagare.
På söndagen välsignades Anna-Lena Särs till arbete i missionen. Hon åker till Senegal i slutet av juni för att arbeta med ungdomar. För henne är det en retur, eftersom hon själv bott som missionärsbarn i Senegal.
– En styrka, säger hon. Jag märker att jag har ett stort nätverk och erfarna människor runt mig att vända mig till, säger hon.
I avslutningsgudstjänsten på pingstdagen predikade Simo Peura, biskop i Lappo stift. Han uppmanade de sex missionärerna som sändes ut att aktivt hålla kontakt med sina sändande församlingar i Finland.
– Skriv, berätta och besök oss. Gör missionen synlig för oss, sa Peura.
Hopp och hopp
Tvåspråkigheten syntes också på den stora scen som var centrum för det finskspråkiga programmet - bland annat vid invigningen när Vasa svenska församlings missionssekreterare Martin Sandberg som den svenska konferencieren välkomnade en av hedersgästerna biskop Jacob Moreto från Tanzania.
Han är biskop för Morogoro stift, där bägge Vasaförsamlingarna har vänförsamlingar. Det unika med stiftet är arbetet bland massajstammen, som länge varit undanskymd i kyrkans arbete.
– Jag är själv uppvuxen i massajkulturen, har vallat kor och är därför glad över kören Loruvani som är med här. Musiken är ett universellt språk och rytmen får oss massajer att hoppa. Ingen kan hoppa så högt som massaj!
Den sanningen skulle bevisas. Loruvani tog publiken med storm, när de efter en traditionell körinledning bjöd deltagarna på massajmusik med traditionella tjut, hopp och rörelser.
Massajerna har som krigarfolk och nomader inte alltid varit fullt accepterade bland andra tanzanier. Det officiella arbetet bland dem, språkundervisning och erkännandet av deras kultur också i kyrkan är därför en viktig sak.
Ett annat tydligt tema under festen handlade om uppdraget att verka för funktionshindrades situation i olika länder.
Långdragen ventilering
På lördagen hölls traditionellt årsmöte med ombud från hela landet. Det blev flera timmar långdragen tillställning, där sällskapets ledning fick kraftig kritik för såväl linje som verksamhet. Omröstningen om förtroende för sällskapets ledning och linje var påfallande jämn, även om det i slutskedet ändå stod klart att sällskapets nuvarande linje har majoritetens stöd.
I bakgrunden fanns fjolårets uppmärksammade välsignelse av ett homosexuellt missionärspar.
Finska Missionssällskapets kommunikationsdirektör Iris Kivimäki tycker ändå att mötet rensade luften.
– Det signalerade en vilja att fortsätta, trots att vi kan och får vara av olika åsikter. Den sammanfattades bra i det enkla ”låt oss dricka kaffe tillsammans”. Samexistensen är något som Finska Missionssällskapet också fått lära sig i samarbete med kyrkorna i andra länder.
Årsmötet utsåg också styrelse för nästa mandatperiod. Från Borgå stift valdes Heidi Juslin-Sandin från Esbo svenska församling.
KP rapporterar mer om missionsfesten och årsmötet i nästa veckas papperstidning. Titta också in i bildgalleriet!