Samgången innebär att det efter årsskiftet inte längre är obligatoriskt att hålla gudstjänst i Snappertuna kyrka alla söndagar.
Samgången innebär att det efter årsskiftet inte längre är obligatoriskt att hålla gudstjänst i Snappertuna kyrka alla söndagar.

Snappertuna vid vägs ände

Snappertuna, Raseborg. Snappertuna är gammal skärgårds- och landsbygd med Raseborgs slottsruin i mitten. Nästa år går församlingen samman med fösamlingarna i Ekenäs, Tenala och Bromarf. 26.5.2014 kl. 15:58

Vägen upp mot Snappertuna kyrka är brant, ett kraftprov för många äldre denna söndag. Korskyrkan från 1689 som restaurerades kring millennieskiftet har varma och ombonade färger. De rosafärgade väggarna i stående panel och de vita tunnvalven avgränsas av en vacker mörkröd bård. Bårdmönstret följer originalet som i tiden målades av snappertunaklockaren Gustav Graan.

Den här söndagen firar församlingen födelsedag, alla som fyllt eller fyller jämna år i år, från 75 och uppåt har fått inbjudan. Så gott som alla kyrkobesäkare tar sig ner för backen till prästgården där det serveras paj och kaka till kaffet.

Maj-Britt Jakobsson som firar sina 75 år senare i år minns tiden när det fanns både bank och butik i Snappertuna kyrkby. De är borta, kvar vid byavägen som slingrar förbi kyrkan och prästgården finns daghemmet, åldringshemmet, föreningsgården och Snappertuna lågstadieskola med fyra klasser. Men vad värre är, längs vägen går ingen kollektiv trafik alls.

– Drar dom in körkortet så sitter man där, säger Jakobsson som sedan 25 år bor i Köpböle, i Snappertuna periferi som hon säger.

Från årsskiftet är det slut med Snappertuna som självständig församling. Kyrkan står förstås kvar, men ”allt annat blir ihopslaget”.

– Jag gillar det inte men det är ingen som frågar mig. Alltihop ska till Ekenäs torg, som Jakobsson formulerar det.

Strukturförändring
Vi sitter och dricker födelsedagskaffe i den gamla prästgården. Alla minns tiden när Snappertunaprästen ännu bodde här. Britta Grönqvist som firar sina 85 år har ännu längre perspektiv. För sextio år sedan köpte hon och hennes man skärgårdsbutiken i Sandnäsudd, på den tiden närbutik för femtiotalet fiskarfamiljer.

– I dag finns bara en fiskare kvar, säger maken Olof som räknat upp till sjuttio fritidsbåtar vid butiken i Sandnäsudd och dess populära sommartorg. Också församlingen kommer hit en gång per sommar för att sjunga. Britta drev handeln tills dottern tog över för ett antal år sedan. Nu förhandlar makarna Grönqvist med ett andelslag som ska ta över.

Själv säger Olof Grönqvist att han har ”förstört” skärgården med att köra ut material till 650 sommarstugor. Tala om strukturförändring.

– Det är tidens melodi, säger Olof som fyller 89 i år.

Få se om det ska ordnas något kalas för honom nästa år. Vid årsskiftet ska Snappertuna församling ha gått upp i Ekenäsnejdens svenska församling.

Hur framtiden ser ut kan t.f. kyrkoherden Tom Bergman inte svara på. Han pendlar hit från Helsingfors sedan oktober och kommer till födelsedagsfesten från Rom och det finländska kulturhuset Villa Lantes 60-årsfest. Bergman forskar annars i den romerska mellanrepublikens lagstiftning tre hundra år före vår tideräkning. Här i Snappertuna är han inhoppare och har mött både negativa reaktioner men också förhoppningar på vad som komma skall.

– Snappertunaborna vet inte riktigt vad de ska tänka om förändringarna, de ställer sig frågande, är hans diplomatiska formulering.

Samarbete inget nytt
Söndagen innan var Snappertunakyrkan fylld av sångare, Raseborgs prosteri firade sin kyrkosångfest och sjöng sommarpärlor med Snappertunakantorn Pia Nygård som festdirigent. Som kantor på 60 procent har Nygård redan nu tvinnat runt i varierande musikaliska uppdrag på olika håll i Västnyland. Till kyrkokörens övningar i Snappertuna kommer det sångare också från andra församlingar, körsångare följer ofta en dirigent som de gillar.

När församlingarna slås ihop ska hon i första hand sköta Snappertunaområdet.

– Det här är min kyrka, säger hon med ett leende, så österbottning hon är.

Enligt kommittén som grunnar på den nya organisationen ska kantorer och andra tjänsteinnehavare samarbeta mera.

– Samarbetar gör vi redan nu, säger Nygård som turar kantorn i Ekenäs i juli.

I själva verket rör sig de församlingsanställda i Snappertuna i dag rätt så oberoende av varann. De anställda samlas till palaver en till två gånger i månaden men den mesta kontakten sker per telefon.

Nygård konstaterar att i den kommade sammanslagna församlingen prioriteras inte distrikten utan de tvärgående arbetsområdena inom församlingen. Det förändrar kontakten mellan medarbetarna, också mellan dem som ska sköta Snappertuna.

Nygård som alltid jobbat ensam säger att det ska bli roligt att få kolleger. Att organisationen blir större ger fler möjligheter. I dag ska de vara gudstjänst varje ”röd” dag i varje församlings kyrka.

– Men en större församling kan man göra en alternativ mässa i någon församling, exemplifierar hon.

Svängning ett faktum
Martina Frilund är klasslärare, både uppvuxen och bosatt i Langansböle egnahemsområde fem kilometer från Ekenäs stadscentrum. Langansböle är samtidigt den största ”byn” i Snappertuna med tolv kilometer till kyrkbyn.

På 80- och 90-talen var det viktigt för de flesta Langansbölebor att man hörde till Snappertuna. Snappertuna uppfattades om landsbygd och många familjer flyttade hit för att man ville ”flytta ut till landet”. Frilund har själv gått i skolan i kyrkbyn där det fanns ett livligt barn- och ungdomsarbete.

– Folk sökte sig inte till stan utan körde sina barn till kyrkbyn fast det var längre väg, säger hon.

Sedan Frilund var femton år har hon varit hjälpledare i församlingen, hållit barnklubbar och söndagsskolor. Som mammaledig har hon har hon samarbetat med församlingens ungdomsarbetsledare kring familjecaféet i Gläntan som församlingens lokala utrymme i Langansböle i den tidigare snackbaren heter.

Sin praktiktid gjorde hon i Snappertunaskolan men sin tjänst fick hon i Seminarieskolan i Ekenäs.

Under 2000-talet har det skett en omorientering i Langansböle. Folk söker sig allt mer mot centrum i Ekenäs, kopplingen till Snappertuna och kyrkbyn blir allt svagare.

– Många vill ha sina barn till Seminarieskolan i centrum, säger hon. Och när barnen börjar högstadiet ska alla in till centrum och de möjligheter det öppnar.

Så Frilund väljer att se det positiva i att svängningen redan är ett faktum. På ett större område kan församlingen göra mera. De är fler som kan jobba på en sak tillsammans, tror hon:

– För barnverksamheten finns det fler som kan koordinera sig och ta sig an klubbar och söndagsskolor.

Också om kyrkbyn ser ut som en förlorare vid sammanslagningen kan det bli nytt liv också där. Med egna barn på fem och tre konstaterar hon att det traditionella gudstjänstformatet inte är det som passar familjen bäst. I Ekenäs firar man till exempel nallegudstjänster för mindre barn.

– Vi kunde komma till Snappertuna kyrka och fira den där, säger hon. Det kunde vara givande för många parter.

Får inte bestämma själv
Markus Weckström, i dag militärpastor vid Nylands brigad, blev den sista ordinarie kyrkoherden i Snappertuna. När han kom till församlingen grunnade man redan inom den kyrkliga samfälligheten i Raseborg hur den ansträngda ekonomin skulle tacklas. Domkapitlets förslag var att slå ihop de sju församlingarna i Raseborg till tre. Så gick det också trots att den finska församlingen i slutändan kom att omfatta hela Raseborg.

Weckström säger att utvecklingen mot större arbetsgemenskaper var oundviklig också inom kyrkan. Det innebär inte bara smidigare arrangemang när det gäller att vikariera, för många anställda är det också trevligare att jobba inom ett arbetslag.

– Snappertuna församling finns inte kvar, däremot kommer församlingen att finnas kvar i Snappertuna, säger han. I vilken form vet han lika lite som kollegan Bergman, men han hoppas att den ska finnas kvar också som en fysisk arbetsplats i kyrkbyn för dem som arbetar inom det gamla Snappertuna.

På förlustsidan noterar han att snappertunaborna i framtiden inte längre själva kan bestämma själva hur de vill ha det. Då församlingarna inom samfälligheten för ett par år sedan fick order att skära ner på utgifterna med en viss procent lämnade de stora församlingarna bort Kyrkpressen. Snappertuna gick in för att hålla den kvar som sitt kontaktorgan. Det lyckades genom att minska på kanslistens arbetstid och sälja resterande 40 procent till Ekenäs församling och placera själva arbetsplatsen i Ekenäskansliet. Därtill minskade man på de egna tryckningskostnaderna.

– Det räckte med några A4-or, säger Weckström.

Rolf af Hällström



Att Johan Myrskog började skriva lovsånger handlar delvis om hur hans egen tro och Gudsrelation utvecklats.

lovsång. När musiker från Petrus församling i Helsingfors släpper ett nytt album är målet inte att skapa hitsinglar – utan att göra lovsångsmusik som känns relevant i Finland år 2020. 30.12.2019 kl. 16:14
Nu när papperstidningen utkommer bara varannan vecka vill redaktionen satsa lite mer på webbsidan.

layout. Kyrkpressens webbsida har genomgått en liten ansiktslyftning. 27.12.2019 kl. 10:02
Personintervjuer och nyheter toppar listan på de mest lästa artiklarna år 2019.

Kyrkpressen.fi. Vi har rankat dom mest lästa webbartiklarna – i toppen ligger människoöden, bråk och biskopsval. 27.12.2019 kl. 09:08

julevangeliet. Vi har alla hört Reidar Wasenius, till exempel när vi åkt tåg eller ringt någon som talar ett annat samtal. Hör honom läsa julevangeliet! 19.12.2019 kl. 19:40
Hanna Lagerström kallar sig språknomad.

julevangeliet. Dialekten är Hanna Lagerströms hjärtespråk, det språk hon använder när hon rappar – och nu också när hon läser julevangeliet. 19.12.2019 kl. 12:00
– Folk frågar när jag ska hänga upp dem. Jag är ju illa tvungen att göra det. Det har blivit en tradition, säger Stefan Barkar

jul. Ibland kan det uppstå en smärre trafikstockning framför familjen Barkars hus i Forsby, Pedersöre. Bilister stannar upp för att beundra och fotografera julbelysningen på tomten. Huset som ligger längs landsväg 741 mellan Jakobstad och Lappajärvi har blivit något av en lokal sevärdhet. 19.12.2019 kl. 17:21
Mia Anderssén-Löf är kyrkoherde i Nykarleby församling.

utnämning. Det är uppenbart att vi i stiftet behöver fler kvinnor på ledande poster, säger biskop Bo-Göran Åstrand på tal om att Mia Anderssén-Löf valts till kontraktsprost i Pedersöre prosteri. 19.12.2019 kl. 17:12

profilen. Såväl biskopen som ett antal kyrkoherdar och akademiker känner honom som sin religionslärare. Egentligen ville han bli biolog, men många små ögonblick stakade ut vägen till Sursikbacken. 21.12.2019 kl. 17:15
Julen bryter av mot vardagen och slitet. Därför känns den så viktig för många av oss, säger Maria Sundblom Lindberg.

Familjejul. Kompromiss är julens ledord nummer ett, säger prästen och familjeterapeuten Maria Sundblom Lindberg. 19.12.2019 kl. 00:01
Eva Biaudet önskar sig stöd för de mänskliga rättigheterna i julklapp.

julfirande. Eva Biaudet läser julevangeliet varje jul. Hon tilltalas av moderskärleken, men påminns också om att Maria, Josef och det nyfödda barnet var en familj på flykt. 19.12.2019 kl. 00:01

profilen. Som tonåring ville Elefteria Apostolidou byta tillbaka till den ortodoxa kyrkan som hon döpts i. Men istället blev hon konfirmerad, blev hjälpledare, skrev religion i studenten och sökte in till teologin. En måndagsmorgon i butikskassan visste hon: Jag vill bli präst. 16.12.2019 kl. 16:13
När han mådde så dåligt att färgerna försvann ur hans liv började Matti Aspvik fotografera.

Depression. Vi är alla beroende av något, vi är alla missbrukare, säger Matti Aspvik. 13.12.2019 kl. 17:25
Han kallar sig en rastös rebell som hittat hem. Magnus Persson, tidigare pastor i partykyrkan United är nu lutherska präst.

präst. Han var pastor i en uppmärksammad och framgångsrik pingstförsamling i Malmö. Men ändå saknades något. Det var startskottet för en resa som ledde till Luther och till Evangeliska-Fosterlands Stiftelsen, EFS. Idag är Magnus Persson prästvigd och anställd av EFS. 13.12.2019 kl. 16:05

Esse. En donation på ett sexsiffrigt belopp av två privatpersoner har gett församlingshemmet i Esse en orgel. 13.12.2019 kl. 11:12

film. I Guds namn är en film om den lilla människan som farit illa i den ståtliga institutionen – och som trettio år senare kämpar för upprättelse och för att rättvisa ska skipas. 13.12.2019 kl. 15:28

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00
Dagens människor behöver mer
psykisk och andlig hjälp, anser Cecilia Forsén.

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13
– Min jul är en ärkejul. Allt ska vara klart långt före jul­afton. Arbete är bannlyst, säger historikern Dick Harrison.

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00
Maryna Vilkhoryk visar upp den ärvda folkdräkten som hon fick med sig vid flykten från Ukraina.

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43