Enligt Åsa A Westerlund råder det en konsensus om att en förändring behövs, men att det råder olika åsikter om hur den ska se ut.
– En strukturförändring behövs av den orsaken att det finns så många små och medelstora församlingar som står inför ekonomiskt svåra tider. Det handlar om solidaritet inom större enheter.
Westerlund säger att de nuvarande strukturerna inte böjer sig så lätt för samarbete mellan olika församlingar.
– Det är lite olyckligt att man talar så mycket om att församlingarna mister sin självständighet. Det handlar bara om en annan slags struktur för samarbete.
Hon ser inte att det ligger någon fara i att samfällighetsprosten får för stor makt.
– Han eller hon får just så mycket makt som grundstadgan ger honom. Det som i dag saknas i våra samfälligheter är den teologiska styrningen. I vår nuvarande samfällighetslagstiftning är det ekonomichefen som är chef för alla. Vore det inte bättre om den som har sista ordet är en kyrkoherde med erfarenhet av församlingens verksamhet?
Brödsmulor kvar
De övriga ombuden från Borgå stift håller med om att en uppdatering behövs, men kan inte acceptera tvånget att inordna sig under en samfällighet.
– Om piskorna framtvingar en förändring i församlingsstrukturen, då är den här modellen den minst dåliga, säger Peter Lindbäck.
– Men jag menar att den måste innefatta frivillighet för de församlingar som är funktionsdugliga och till sin yta omfattar åtminstone en kommun.
Som enda åländska representant vid Kyrkomötet lyfter han fram situationen på Åland.
– Vi har inte särskilt goda erfarenheter av att församlingar gått samman. Slår man ihop en ekonomiskt välmående församling med en annan med ekonomiska problem är resultatet snarare en församling med dålig ekonomi.
Han tycker inte heller att bilden av att församlingarna som grundenhet ska kvarstå är sanningsenlig.
– Det handlar snarare om att församlingarna slukas av samfälligheterna och sedan får tillbaka lite brödsmulor som de själva har rätt att förfoga över.