När Malms församling i Helsingfors startade sin första urnekurs, en kurs där man slöjdar sin egen urna, fick de 30 anmälningar. Sex personer rymdes med.
– Urnekursen är ett sätt att vänligt räcka fram handen mot sin egen dödlighet. Det är en väldigt nyttig process både för en själv och för ens anhöriga, säger kaplan Jukka Holopainen,en av de två präster som följer med kursdeltagarna genom processen.
Till sin hjälp har kursdeltagarna också två frivilliga hantverkare som visar hur maskiner och verktyg fungerar.
– Vanligen drar killarna församlingens slöjdkvällar för pappor och barn. Det är bra att få göra saker med händerna, särskilt för männen har jag märkt. När vi arbetar kan vi också diskutera de stora frågorna och den här kursen gör det ännu lättare att tala om döden, säger Holopainen.
Pirkko Närhi gör en urna som också kan användas som fågelholk när askan strötts ut.
– Min pappa tillverkade också holkar minns jag och jag har funderat så mycket på honom här under kursen.
Närhi, som bott både i Pakistan och England, har också tänkt på var hon vill bli begraven, om hon ska vila med mammas eller pappas släkter.
– Det handlar också om var du vill att dina barn och vänner ska minnas dig. Hur viktigt är det att det finns en gravplats att besöka? påpekar Holopainen som sitter med runt kaffebordet intill verkstaden.
Han säger att det är vanligt att människan på äldre dar börjar fundera över släktskap och rötter, över var man egentligen hör hemma här på jorden.
– Som ung ser man bara framtiden och siktar ut mot världen. Senare sammanstrålar man med de egna leden och förstår att man också kommer någonstansifrån.
Läs hela reportaget om urnekursen i Kyrkpressen nr 13/2014.
