Caroline Sandström säger att materialet i dialektordboken är brokigt och samtidigt fantastiskt heltäckande. Inget ord är för högt eller för lågt för att tas med.

Har dialekten en plats i vår kyrka?

dialekt. Våra svenska dialekter kan vara många saker: ett modersmål, ett uttryck för komik eller varför inte ett känslospråk i kyrkan? 28.2.2014 kl. 10:24

Dialekter är livskraftiga och uttrycksfulla och ett modersmål för många i Svenskfinland. Men en intressant fråga är om det finns områden där dialekten inte är lika användbar, exempelvis i en kyrklig sfär som av tradition varit standardsvensk.
Faktum är att dialekten verkar kunna täcka in också det kyrkliga området.
– Jag tror att människor tidigare var mycket trygga i sin religion och därför förekommer exempelvis en hel del ordvändningar och vitsar som har med religionen att göra. Livets fester, såsom dop och begravningar, har det alltid funnits ett stort intresse för bland dem som samlat in dialekter, säger dialektforskare Caroline Sandström på Institutet för de inhemska språken.

Många belägg

Det finns otaliga dialektala sammansättningar med exempelvis ordet präst i dialektordbokens register. Den tryckta delen av Ordbok över Finlands svenska folkmål har nått fram till ”och”, så präst ingår i otryckt och icke kontrollerat material. Man hittar dialektala varianter av allt från präst-loppor och präst-kaffe till präst-särk och präst-år (se faktaruta). Andra ord som det finns mycket uppgifter om är exempelvis begravning, läsförhör och skriftskola.
Många gånger finns det nedvärderande eller sexuella antydningar i sammansättningar med religiöst kopplade ord. En förklaring är att det alltid har funnits ett behov av att dra ner företeelser där makt och överhet har en dominerande ställning, att göra högt till lågt konstaterar Sandström. Om makten utsätts för humor blir den mera hanterbar.
– Vi tar in alla ord som klarar källkritiken och har tillräckligt många belägg. Ingenting är för högt eller för lågt för dialektordboken.

Heltäckande material

På Institutet för de inhemska språken pågår ett omfattande jobb med att färdigställa den finlandssvenska dialekt-ordboken, som numera delvis också finns på nätet. Caroline Sandström berättar att det är ett fantastiskt heltäckande material som dialektordboken bygger på. Exempel ur traditionella dialekter som talats fram till 1920- och 1930-talen har på olika sätt samlats in. Det var vanligt att studenter rörde sig ute i bygderna och samlade in dialektalt material genom att lyssna, observera eller använda frågeformulär. Helst skulle de själva vara från orten för att få ett så pålitligt material som möjligt, men undantag från den regeln finns förstås också.
– Husbygge, fiske och säljakt är något överrepresenterade när det gäller dialektala belägg. Däremot är ofta kvinnliga sysslor såsom sömnad sämre beskrivna, mycket beroende på att insamlarna för det mesta var män.
Också nyare teknik som bland annat innefattar skördetröskor har färre dialektala ord och beskrivningar.
Stadsmålen är tyvärr också underrepresenterade, konstaterar Sandström, eftersom målsättningen främst var att kartlägga landsbygdsmål. Dessutom måste man räkna med att det finns mer insamlat material från rika bondgårdar än från fattiga kojor.

Översatta bibeltexter

Caroline Sandström visar utdrag ur ”Den förlorade sonen” och ”Bröllopet i Kana” på Vörådialekt, gjorda på 1880- och 1890-talet. Och ett imponerande material som omfattar 1–3 Mosebok finns på Nagumål.
– Men de här översättningarna är i första hand gjorda för att språkvetare ska få en sammanhängande text på dialekt, inte för att aktivt användas i kyrkliga sammanhang, påpekar hon.
Bibelns texter var allmänt välkända och lämpade sig därför för översättning till dialekt.
– Men i språkligt hänseende var de kanske mindre lyckade att översätta eftersom det kan ha varit svårt att frigöra sig från den inövade och dominerande standardsvenska varianten.

Dialektacceptans

Är det mer accepterat i dag att föra in dialekt i standardsvenska sammanhang?
– Absolut! Det hänger mycket ihop med strävandet på 1960- och 1970-talet att ge dialekterna en rättmätig plats. Där har Lars Huldén varit en viktig kraft. Han har skrivit lyrik på dialekt och alltid varit mycket mån om att den måste sitta rätt i munnen.
Hans översättning av julevangeliet till Munsaladialekt kanske också är bekant för många vid det här laget.
Dialekten är de facto många finlandssvenskars modersmål och man räknar med att det finns drygt 80 dialektsocknar i Svenskfinland.
– Dialekten är ingen slarvig avart av svenskan.
Caroline Sandström säger vidare att det finns dialektforskare som ser standardsvenskan som en fiende, men hon hör inte till dem.

– Standardsvenskan ger oss inträde till en ny värld.

Mässa på dialekt?

Dialekten har hittills mest använts som en krydda under mässor och gudstjänster, där vissa utvalda texter framförts på dialekt. Men kan man tänka sig en komplett dialektmässa?
– Jag tror det, säger Caroline Sandström. Men det skulle kräva mycket förberedelse och att man gör det genomtänkt. Överlag är det viktigt för mig när jag går i kyrkan att märka att prästen har förberett sig bra.
I en sådan mässa skulle det handla om att få in dialekten som ett känslospråk.
– Då är det väldigt viktigt att undvika komiska vändningar som lätt kan smyga sig med i dialekt.
Viktigt vore det också att satsningen skulle respektera dialekttalare och göra både mässan och dialekterna rättvisa.
– Det är mycket sårande om någon halvdant försöker härma din dialekt.
Förberedelserna skulle förstås också bestå av översättningsarbete eftersom mässans texter inte finns översatta till dialekt. Men vilken dialekt ska man då välja? Det finns ju som bekant ingen enhetlig dialekt som exempelvis heter ”österbottniska”.
– Alla skulle helt enkelt tala sin egen dialekt, en så naturlig dialekt som möjligt. Och det behöver inte vara mormors språk; vår egen dialekt duger riktigt bra.
Caroline Sandström vill inte avgöra vad som är rätt eller fel tillvägagångssätt, men arbetet med en sådan mässa skulle kanske underlättas av om personer som är säkra i sin dialekt skulle engageras.
Men lika viktigt som att förbereda sig är det att fråga sig vad man skulle vilja uppnå med en sådan mässa, betonar Sandström.
– Jag ser det som ett sätt att införa ett känslomässigt engagemang och en närhet och direkthet.
Utmaningen i ett sådant projekt består bland annat i vad vi upplever som vant och ovant.
– Dialekten är kanske vårt närmaste språk hemma, men inte i kyrkan. Böner och trosbekännelsen har en fast form som vi är vana vid och kan utantill. En fast språklig form ger trygghet och gemenskap.

Favorit

En dialektforskare måste naturligtvis också uppge vilken favoriten är bland dialektorden.
– Jag tycker ”he” är jättebra! Det är dessutom gemensamt för stora delar av Svenskfinland.
Ulrika Hansson



Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05

webbplats. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har förnyat sina webbplatser, evl.fi och evl.fi/plus. 19.10.2023 kl. 17:44

OVAN I KYRKAN. Du brukar kanske inte ”gå i kyrkan” men den är din, och du får gå in i den när som helst. 17.10.2023 kl. 16:26

HEMLÖSHET. I oktober ordnas De bostadslösas natt. Det räcker inte enligt diakoniarbetare Henrika Lemberg, diakoniarbetare i Borgå. 12.10.2023 kl. 13:36

Herdeval. Karl af Hällström, Yvonne Terlinden och Markus Weckström har sökt kyrkoherdetjänsten i Karis-Pojo svenska församling. Domkapitlet placerar af Hällström i första förslagsrum. Valet hålls den 10 december. 13.10.2023 kl. 15:23

andreaskyrkan. Ifol scoutade fotbollsklubben HJK Nils Svensson på en match i Ettan i Sverige. Ett år senare är han med i ungdomsledarteamet i Andreaskyrkan i Helsingfors. 12.10.2023 kl. 12:00

SOMMARREPRISEN 2024. De allra flesta kvinnor måste någon gång ta ett beslut, annars tar livet det åt en. Ellen Strömberg skrev en roman på det temat och hamnade samtidigt in i en utmattning. 22.7.2024 kl. 10:00

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36