Lågprisvaruhuset vid infarten till Karis hette tidigare Säästöpörssi, i folkmun ortens främsta sevärdhet. Numera står det Tarjoustalo i stora svarta bokstäver på de vita väggarna.
När Romeo Kabwe sitter vid kassan läser han inte bara av ean-koder och säger summan på två språk. Han ser alla i ögonen, fyrar av sitt charmleende och pratar några meningar med varje kund, sur, glad eller likgiltig, ingen skillnad.
Somliga blir förlägna över det ofinländska uppförandet men stamkunderna vet att uppskatta hans ”hej, hur har du det?”. Små ord som inte betyder mycket men som ändå gör det.
När vi parkerar bilen utanför varuhuset för fotograferingen hinner Kabwe inte genom dörren förrän han omringas av folk som kramar om honom.
Här i trakten är han ett fenomen, lokaltidningen skrev en större artikel om honom strax efter jul. ”Det är som att gå bredvid en återuppstånden Bob Marley”, beskrev reportern Kabwe som inte gör sig osynlig precis.
Tre år har han jobbat här och varje dag får varje kund känna sig sedd. Det är inget han lärde sig då han läste ekonomisk administration.
– Det är en fråga om respekt, säger han. Och kärlek, faktiskt.
Läs hela profilen i KP 9/2014.