Det är inte direkt sprittande att tänka på det praktiska som ska ordnas efter ens död.
– När någon går bort följer en otrolig mängd byråkrati, säger Max Lindholm som är jurist och kunnig i kvarlåtenskapsfrågor.
Han säger att man gör klokt i att inte undvika de här frågorna under sin livstid.
– Tänk på den tid som används för att planera antågandet av ett nytt liv. I relation till det använder få ens en tiondel av energin för att planera den sista resan, som vi alla oundvikligen står inför en dag. Men jag tror att alla kan hålla med om att det är skönt att veta att de sakerna sköts enligt din egen vilja.
Enligt Max Lindholm är det relativt vanligt att det blir ogjort.
– Det finns många fall då också högt utbildade människor inte tänkt på att ordna sina angelägenheter. Det kan bli besvärligt om den kvarstående makan aldrig har skött familjens ekonomi. De kvarlevande kanske inte har en aning om huruvida det finns ett testamente och var det i så fall rent fysiskt finns.
Till de praktiska arrangemangen efter döden hör som några exempel avslutning av telefonabonnemang och prenumerationer och avslutande av bankkonton, för att inte tala om planering av begravningen. Bouppteckningen måste göras inom tre månader, om man inte får tilläggstid från skatteförvaltningen.
– Någon måste ta hand om boet och oftast är det den kvarlevande makan som gör det. Om den som dött är änkling/änka eller ensamstående sköter en släkting saken, och det är inte helt ovanligt att det föds tvister om vem som ska göra det. Släktingar kan ha olika åsikter om hur till exempel ett familjeägt företag ska skötas.
Läs mera i KP 7/2014.