Solen skiner över Alberga då jag träffar Katriina Lehelmä, som sitt purfinska namn till trots ser halvt ihjälfrusen ut efter bara några minuters fotografering utomhus.
– Det är så fruktansvärt kallt! Sommaren i Finland är underbar, men den har sitt pris!
För ett drygt år sedan hade Katriina knappt upplevt minusgrader. Hon växte upp i Australien med finska föräldrar och bodde där ända till år 2012.
När Katriina var sju år gammal tog hennes liv en obehaglig vändning. I grannskapet fanns en familj med två flickor som Katriina brukade besöka. Mamman i familjen hade många olika män hos sig och en av dem förgrep sig på Katriina.
– Jag förstod inte vad det var som hände, men kände en oerhörd skam och skuld.
Från den här punkten i berättelsen sitter jag i stort sett tyst med blicken fastklistrad vid Katriina, som dramatiskt med ord, gester och rörelser spelar upp berättelsen om hur det är att falla igenom den absoluta bottnen och hur det är möjligt att ta sig upp igen.
Läs hela profilen i KP 5/2014.