De senaste åren har kulturjournalisten och författaren Tuva Korsström inte gjort så mycket annat än läst och skrivit. Resultatet är den färska boken Från Lexå till Glitterscenen. Finlandssvenska tidsbilder, läsningar, författarporträtt 1960–2013.
– Jag ville läsa själv och inte upprepa det som skrivits tidigare. Så jag läste verkligen själv och upplevde kanske inte så väldigt stora saker men hela tiden små saker. Om nyanser, om att författarna blivit inordnade i vissa fack som jag ville ta dem ut ur.
Boken har väckt debatt särskilt i poetkretsar eftersom Korsström på grund av den smala tidsramen tvingats koncentrera sig på prosan.
– Det finns ett svart hål som borde fyllas med den väldigt intressanta poesin från 70-talet framåt.
Det som däremot inte alls är ett svart hål är den finlandssvenska litteraturens religiösa tematik. Boken innehåller rent av två kapitel som lyfter fram andliga teman. Hette det inte att den finlandssvenska kulturen är sekulariserad?
– Då jag betade mig igenom den finlandsvenska litteraturen från 60-talet och framåt fick jag en känsla av att det andliga inte behöver vara konfessionell kristendom, och den dimensionen finns där, väldigt starkt.
Läs hela artikeln i veckans KP 44/2013.

Tuva Korsström säger att det blev de finlandssvenska modernisternas uppgift blev att formulera om det andliga.
Foto: Sofia Torvalds
Ett ljus man kan känna igen
Tuva Korsström. När Tuva Korsström gjorde en djupdykning in i den finlandssvenska litteraturen hittade hon många andliga spår. Innanför pärmarna gömde sig mysticism, naken gudslängtan, nåd och försoning. 30.10.2013 kl. 08:00
Sofia Torvalds