Elise Lindqvist är en liten, söt kvinna på 77 år. Det är inte svårt att föreställa sig henne som barn, som en späd, ljushårig femåring.
Men Elise Lindqvist har nästan inga ljusa minnen från sin barndom. Hennes färska bok Ängeln på Malmskillnadsgatan handlar om att vara ett barn som inte blir sett.
– Jag var inget glatt barn, jag var tillbakadragen, en som kröp undan. Det var sådan jag blev, men det är inte sådana barn ska vara. Jag tror att alla barn föds med förväntan och nyfikenhet.
Hon var bara fem år då hon för första gången utsattes för sexuella övergrepp av någon hon kände. Redan tidigt lärde hon sig att skärma av det som hände, att drömma sig bort eller nypa eller klösa sig själv för att tränga undan det andra, hemska.
Hon fick höra att hon var ful och omöjlig. Hon plågades av ständig värk i örat och hade svårt med synen – både mamman och magistern i skolan var övertygade om att hon var efterbliven.
– Det som höll mig uppe var relationen till min pappa. Det sägs att om ett barn har en bra relation i livet klarar det sig, och i mitt fall var det min far som såg på mig med kärlek. När mina föräldrar skildes och jag förlorade kontakten till honom tappade jag gnistan.
Läs mer om Elise Lindqvist i det färska numret av Kyrkpressen.
En morsa för tjejerna på gatan
Hon var en trasig 59-årig kvinna när hon mötte Jesus. I dag hjälper hon dem som är lika trasiga som hon var.
11.10.2013 kl. 09:37
11.10.2013 kl. 09:37
Sofia Torvalds
Josefine Casteryd