Katie och Penny Clark, två tredjedelar av gruppen Purple Hulls imponeras av den finländska skogen. FOTO: Johan Sandberg

Tufft år bakom purple hulls

De odlar bönor med lila skidor och sjunger bluegrass. Jordnära är ett beskrivande ord för tvillingsystrarna Penny och Katy Clark i gruppen Purple Hulls.
24.8.2013 kl. 15:00
Det är ett tufft år med omställningar som ligger bakom familjen Clark. För ett år sedan blev pappan sjuk och Penny och Katy flyttade hem till Kilgore, Texas från Nashville för att ta hand om honom och jordbruket.

– Vi flyttade till Nashville efter college för musikens skull, säger Katy Clark. Vår äldre bror Ben bodde där redan och han lockade dit oss och lovade hjälpa oss med att skaffa jobb.

Under de fem åren de bodde i Nashville gjorde de inget annat än musicerade. Men allt förändrades för ett år sedan då deras pappa blev sjuk.

– Pappa frågade om vi ville odla bönor i år som vi alltid gjort. Vi hade ju redan vårt band Purple Hulls (det betyder ungefär de lila bönskidorna) och vi tyckte det kunde vara kul att också odla bönor. Vi räknade heller inte med att få så många spelningar i Texas.

Syskonen beskriver året som en prövning och ett av de tyngsta de varit med.

– Det var tufft att se pappa lida och tyna bort, säger Penny Clark. Men samtidigt var det ett ljuvt år för oss som familj. Vi såg så många bönesvar. Folk från hela världen stöttade och bad för oss. Vi kände verkligen Guds närvaro, speciellt efter att pappa dog. Jag vet att också pappa växte som människa under sitt sista år.

– Vi visste att om inte Gud mirakulöst helade pappa så återstod en långsam död, säger Katy. Vi bad naturligtvis om ett helande och vi hade en tro på att han skulle kunna återgå till arbetet. Det är ju ett mirakel att vi får komma till himlen. Och så är ju pappa helad nu, han bara inte är här.

Under sjukdomen kom familjen närmare varandra.

– Det var en välsignelse som vi inte förväntade oss, säger Katy. När man sitter i sjukhusrummet har man inte så  mycket annat att göra än att samtala. Vi såg nästan fram emot sjukhusbesöken.

Till Finland kom syskonen för att delta i American Blue Grass Gospel Night på Klippan i Munsala samt uppträda på Frank Mangs Center i Närpes och i Jakobstad. Det är deras första besök i Europa.

Deras pappa dog två veckor före resan till Finland. Dödsfallet ändrade planerna såtillvida att storebror Ben som utgör den tredje länken i Purple Hulls stannade hemma.

– Pappa såg fram emot vår resa. Några dagar före han dog sade han att sjukdomen kommer väl inte i vägen. Vi trodde inte att slutet skulle komma så snabbt.

Vad de ska göra när de återvänder hem är öppet.

– Till en början ska vi hjälpa mamma anpassa sig till sin  nya situation, säger Penny.

– Vi ska försöka arbeta med Texas som utgångspunkt och fokusera på vår musik, fyller Katy i.

Lärde sig allt på nytt
Eftersom den musicerande syskontrion bott på olika håll under året har systrarna anpassat sitt program så att den fungerar utan Ben.

‑ Det tog tid att lära sig  allt på nytt, säger Penny. Även om det är roligt att vara många på scen gillar jag den nya dynamiken då vi bara är två. Katy och jag arbetar bra tillsammans eftersom vi tänker lika.

Läs hela artikeln i papperstidningen.
Johan Sandberg



kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28