Monica Vikström-Jokela tillsammans med Tommy (Robin Wegelius) och Kajsa (Frida Hindsberg). Tommys supersoffa syns i Yle Fem i december – senare också i MTV3 Junior och norska NRK.

Pappa kom hem, för vi längtar efter dig

En separation, en frånvarande pappa och fyra barn som hoppas att han ska återvända hem igen. Monica Vikström-Jokelas allvarliga komedi för barn fick bidrag av Kyrkans mediestiftelse.
11.8.2013 kl. 12:00
Det är juli och gassande sol. Men inne i Yle-studion lackar det mot jul. Här finns det hem där Tommy (Robin Wegelius) och hans syskon väntar och längtar efter att deras pappa ska inse vilka roliga ungar de är och flytta hem igen.

– Vi börjar från att Kajsa kommer in, säger Monica Vikström-Jokela.

Kajsa (Frida Hindsberg) kommer in, och så kommer hon in på nytt. Och på nytt.

– Tystnad, tagning!

Vikström-Jokela är regissör och manusförfattare till Tommys supersoffa som filmas i sommar och sänds i december. Det handlar om ett unikt finlandssvenskt projekt: en dramaserie för barn som har premiär i samband med BUU-klubbens julkalender.

– Det är viktigt att också finlandssvenska barn får se dramaserier ur sin egen verklighet med personer de kan identifiera sig med. Utomlands gör de fin fantasy, sådana produktioner kan vi inte tävla med, men vem gör något som handlar om våra barns liv? frågar sig Vikström-Jokela.

Hon försöker dra sig till minnes någon liknande inhemsk dramaproduktion från de senaste årtiondena, men hon kommer inte på något.

– De dramaserier som gjorts till exempel för julkalendern har varit mer sagoaktiga.

Pappan som aldrig har tid
I många år drömde hon om att göra en stor dramaproduktion för barn. Monica Vikström-Jokela skriver barnböcker. Böckerna utspelar sig i finlandssvenska miljöer, miljöer som säger: De här kunde vara du.

Idén till Tommys supersoffa uppstod när hon gjorde skolbesök för att berätta om den första boken Morris och Leia.

– Jag tyckte att jag hade skrivit en bok om flickan Leias sorg efter sin mammas död, men efteråt kom pojkar fram till mig och var missnöjda med att den andra huvudpersonen, Morris, aldrig fick reda på vem hans pappa var.

Samma mönster upprepade sig under många skolbesök. Monica Vikström-Jokela fick en känsla av att det fanns många barn som längtade efter en pappa som var mer eller mindre frånvarande.

Det märktes också under provfilmningen. 300 barn provfilmades, många av dem för rollen som Tommy, killen som börjar göra webb-tv från det egna hemmet för att visa för sin pappa hur roligt det trots allt skulle vara att bo hemma. Under provfilmningen fick pojkarna banda in en scen där de pratade med sin pappa på Skype.

– Det var många pojkar som gick helt in i den scenen, in i frågan: När kommer du hem, pappa? När ska vi ses nästa gång? Det märktes att det var något som berörde dem.

Prioritera barnen
Tommys supersoffa är en komedi med en allvarlig röd tråd.

– Det är en berättelse om att sakna en pappa men också en berättelse om barns otroliga lojalitet med sina föräldrar.

Barnens pappa har en soffaffär, men eftersom han säljer soffor nästan dygnet runt blir det inte någon tid över för familjen. Familjens egen gamla, nedsuttna soffa blir en symbol för misslyckanden: den frånvarande pappan och mammans missnöje. När familjen flyttar till Karis blir pappan kvar i Helsingfors – men soffan tar de med sig.

– Och när pappa inte flyttar med dem frågar barnen: är det vårt fel? Hade pappa flyttat om vi var en roligare familj?

I ett försök att göra familjen lite roligare bestämmer sig Tommy för att göra ett eget webb-tv-program. Ibland blir det polis-tv, ibland barnprogram, men målet är detsamma: att via tv-programmet försöka lösa de problem som familjen kämpar med.

– Det slutar med julafton och med att pappan äntligen kommer hem – om det är en bestående lösning är inte helt klart. Min slutpoäng är ändå att pappan inser hur viktiga barnen är för honom, att han blir närvarande igen.

Projektet fick stöd bland annat av Kyrkans mediestiftelse.

– Det är jag glad för, för det här är en viktig berättelse för många barn. Den handlar om barnets emotionella band till sin familj och om att kriser kan få ett lyckligt slut.

Bakom en lättsam yta döljer sig också ett samhälleligt budskap: det måste vara möjligt att arbeta men också kunna prioritera sina barn.

– Man måste lyssna till vad barnen säger.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sofia Torvalds



kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28