Henrik Stenbäck har alltid varit intresserad av samhälle och politik. Det har kommit honom väl till pass både i hans gamla jobb som journalist och när han nu ska börja jobba i riksdagen.

Att byta bana mitt i livet

Henrik Stenbäck har jobbat som journalist i drygt 30 år. Han har rapporterat från riksdagen och granskat politiken på nära håll. Nu stiger han över staketet och tar plats på andra sidan. I höst inleder han jobbet som den Svenska riksdagsgruppens generalsekreterare.
9.8.2013 kl. 09:55
Henrik Stenbäck har ett brinnande samhällsengagemang och tycker om att vara med där det händer. De egenskaperna har gynnat honom i hans journalistroll och kommer väl till pass också för den politiska tjänsteman han nu ska bli. 

– Att få prova sina vingar i en ny bransch och som Svenska riksdagsgruppens generalsekreterare är ett privilegium och jag är mycket ödmjuk och motiverad inför den nya uppgiften. Samtidigt var det ett steg jag funderade över en god stund.

Henrik Stenbäck har levt största delen av sitt liv i Helsingfors innerstad. Det är här han trivs och känner sig hemma. Han tog sin examen i socialpsykologi vid Helsingfors universitet och halkade in på journalistspåret när han under studietiden jobbade som chefredaktör för Studentbladet. Under sin karriär har han arbetat för olika tidningar runtom i Svenskfinland och allra längst som reporter på Hufvudstadsbladet och som Vasabladets Helsingforsredaktör. Riksdagen är därför ingen främmande plats för Henrik Stenbäck.

– Min förhoppning är att den erfarenhet jag hittills har av politik och samhällsfrågor, som jag har behandlat som journalist, ska kunna betjäna den Svenska riksdagsgruppen. Ändå är det här ett helt nytt värv för mig eftersom jag, med undantag av några år i studentpolitiken, inte varit politiskt aktiv. Jag har ansett att när jag arbetat som journalist så är det ett jobb som inte är förenligt med politiska förtroendeuppdrag.

Kyrka för de som vill
Henrik Stenbäck vill höra till kyrkan och som ledarskribent har han skrivit flera texter som på ett eller annat sätt tangerar ämnet kyrka och tro. Att blanda ihop kyrka och politik är däremot inget han vill göra.

– Jag tycker att kyrkan ska ha en aktiv roll i samhället men inte i politiken. Kyrkan ska vara oavhängig partierna, det är en sak man inte kan tumma på. Sedan är det en annan sak om olika människor, också kristna, är aktiva som individer i partierna och vill påverka samhället via dem. Men kyrkan som institution ska inte blanda sig i partipolitiken. En ärkebiskop är ingen politisk aktör men definitivt en samhällelig påverkare.

Henrik Stenbäck spekulerar ogärna i vart kyrkan är på väg och framhåller att det knappast är någon som har ett entydigt svar på den frågan. Men en sak är han övertygad om: kyrkan står inför en förändring.

– Nog kan det hända att kyrkan skulle må gott av att fundera över sin roll och om vi ska ha ett system som bygger på den gamla folkkyrkotanken, att man vill omfamna alla. Då en avsevärt mindre procent av befolkningen hör till kyrkan kan det rentav bli dags att fundera på en annan modell, där kyrkan skulle finnas till för de människor som verkligen är motiverade att höra till kyrkan. Men ett sådant steg leder också till att en hel del verksamhet och skyldigheter faller bort. Det som vi är vana vid men inte tänker på att kyrkan står bakom. Eftis, ungdomsarbete, mamma-barn-grupper och så vidare. Det här är inte någon lättvindig sak som man bestämmer över en natt. Viktigast i alla lägen är att tröskeln till kyrkan ska vara låg.

Engagemang utan eftertanke
Henrik Stenbäck anser att sättet på vilket människor engagerar sig i samhället har förändrats med tiden. Han tror att det här kan få konsekvenser som vi inte sett förr. 

– Idag lever man kraftigare i realtid än förr. Tidigare slog man sig till ro, man hörde till och det var man nöjd med. Kanske det fanns något debattinlägg men det påverkade inte ens medlemskap i föreningar eller kyrkan. Att skriva ut sig ur kyrkan kan vara överlagt men i dagens läge så fattar man mer lättvindiga beslut. Det ser vi i samband med hela Räsänen historien. Om det att man skippar organisationer och skriver ut sig ur kyrkan betyder att man samtidigt vänder ryggen till hela engagemanget som är grundläggande för vår demokrati så är det illa.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Michaela Rosenback



val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53