Vänner av klassiska engelska deckare känner kanske igen den här miljön? Kyrka i centrum av Rom, i tre våningar eller lager – nederst ett Mithras-tempel, på mellanvåningen en tidig kristen kyrka och på marknivån en medeltida basilika. Allt omhändertaget av irländska dominikanermunkar.
Kyrkan där intrigen i Ngaio Marsh’s bok Allt kan hända i Rom utspelar sig finns på riktigt.
Den fascinerande ”trevåningskyrkan” San Clemente ligger bara två stenkast från Colosseum och är helgad åt en av de tidiga påvarna, Clemens I (ca 91-101). Som flera andra av de i mina ögon allra finaste romerska kyrkorna har San Clemente en föga imponerande fasad. Den är vacker men mycket enkel. Det spännande finns på insidan.
I hela Rom lever som känt olika historiska lager sida vid sida eller på varandra. San Clemente är ett typexempel på det här – besökaren får förflytta sig genom seklerna längs smala branta trappor.
Trolsk stämning
Allra längst ner finns det lämningar av ett Mithras-tempel. Vid den tid under första århundradet då kristendomen småningom fick fotfäste i staden Rom fanns det en uppsjö av olika trosriktningar och sekter att välja mellan – inte så olikt vår egen tid.
Förutom den officiella statsreligionen fanns flera egyptiska och persiska trossystem som vann anhängare: gnostisimen, zoroatrismen och kulter som dyrkade till exempel Isis, Serapis eller Mithras och som höll sina sammankomster i privata hem. Myndigheterna tolererade de flesta, förutsatt att de troende i övrigt fyllde sina plikter mot samhället.
Mithraskulten var en av flera mysteriereligioner. Den påminner i viss mån om senare tiders frimureri. Bakom den konkreta världen tänkte sig anhängarna en djupare sanning, en god gud, som män (och bara män ) kunde komma nära och förstå genom en serie riter och övningar. En viktig del av kulten var gemensamma måltider. Så de rester som Mithras-tempelbesökaren ser är ett altare omgivet av stenbänkar under San Clemente. I finländska ögon påminner det faktiskt litet om en bastu. Där får man då tänka sig att deltagarna i gudstjänsten suttit eller legat till bords.
Nere i den djupa källaren är stämningen trolsk. Det ekar en del och man hör sorlet av vatten från en urgammal underjordisk ledning. Lokalen är bara svagt upplyst så det gamla altaret får en märklig lyster.
Men Mithras-kulten och småningom alla de andra religionerna fick på 300-talet ge vika för den, som man då uppfattade det, judiska sekten kristendomen som växte sig riktigt stark under kejsar Konstantins beskydd. Då har det troligvis gått så att de som ägde huset raserade en del av det gamla templet och byggde en ny kyrka ovanpå. Arkeologerna tror att kyrkan började byggas under slutet av 300-talet.
Slavarnas apostel
Mellanvåningen i San Clemente är låg och trång och inte alls imponerande men full av minnen av den gamla kyrkan som delvis i sin tur raserades när den nya byggdes på 1100-talet. Konsthistoriskt intressanta fresker från 700- och 800-talen täcker en del av väggarna. På en av dem kan man se Clemens lida martyrdöden i Svarta havet, dit han hade blivit förvisad efter att ha haft alltför stor framgång med sina predikningar i det första århundradets Rom.
Läs hela artikeln i papperstidningen.
Kyrka i tre våningar
Den här kyrkan kan man läsa som en historiebok, lager för lager. Det är San Clemente som står i tur i KP:s serie om tidiga kristna kyrkor i Rom.
22.7.2013 kl. 11:55
22.7.2013 kl. 11:55
Hedvig Långbacka