Den nymålade båten ser enorm ut där den står ensam på sin trailer i en annars tom vinteruppläggningshall för båtar. Fyra karlar håller på att plocka ner ställningarna för plasttältet som täckt båten under målningen. En man i blå snickaroverall balanserar högst upp när det hörs en smäll.
– Söta öde, säger Karel Kakko nere på båtdäcket. Det är en liten pik ”oss karlar emellan” åt projektets primus motor, församlingspastor Tom Hellsten, som odlat just det uttrycket när det smällt på fingrarna. Starkare kraftuttryck än så anses inte lämpliga för en präst, speciellt inte här där det är högt till tak som i en kyrka.
Kakko tittar med godkännande min på den blåmålade båten medan han drar bort jesustejpen som skyddar avvisarlisten under målningen (alltså grejen som går runt båten och tar emot stötarna). Han är marinarkitekt till utbildningen, jobbar som redaktör på motorbåtstidskriften Kippari och är en av de experter som båtklubbarnas folk vänder sig till när det behövs ett konditionsutlåtnade i samband med båtaffärer. Tycker ett superproffs som han att båten är sjöduglig och anpassad för vad den ska användas till kan församlingen vara lugn.
Den del av skrovet som ska ligga i vattnet får vänta med färg till nästa år.
– Den här säsongen är så pass kort, säger Kakko och ger en liten föreläsning om dagens miljövänliga bottenmålningsteknik med självpolerande färger som släpper tunna lager av färg med vidhängande alger och snäckor.
Slipandet och tejpandet var arbetsdrygt. Det tog tiotals dagsverken.
– Själva målandet gick sedan relativt snabbt, säger Ossi Väänänen, pensionerad maskiningenjör och en av tiotalet aktiva i ”båtklubben”.
Carl Johan Westin kör fram sin traktor, kopplar på båttrailern och drar ut den 8,7 meter långa skönheten i dagsljuset. Westin har nyss pensionerat sig från jordbruket som han haft uppe i Bredslätt by men har alla maskiner kvar. Dagens jordbrukare är ju egentligen metallarbetare, Westin har både svarv och svets i sin verkstad.
Alla tre verkar påfallande nöjda med den här typens församlingsaktivitet. Dessutom är båten inget självändamål utan har en plats i församlingens verksamhetsplan.
Tar emot båtdonationer
Projektet med en församlingsbåt startade lämpligt nog vid ett förrättningskaffe. Pastor Hellsten hade förrättat välsignelse av hemmet hos Karel Kakko som flyttade till Ingå med sin familj senaste sommar. Hellsten är lycklig ägare av bland annat en sex meters ombyggd mahognybåt och Kakko som sagt superproffs i branschen. Att de kom att prata båtar vid kaffet var inte långsökt precis. Dessutom hade Hellsten redan länge funderat på en lämplig verksamhetsform att erbjuda för ”den grupp församlingsbor som är svårast att nå”.
Kyrkoherde Torsten Sandells funderingar följde samma linjer – han är delägare i en elvametersbåt – så diskussionen ledde till att församlingen satte in en annons i lokaltidningen om att den tar emot båtdonationer. Samtidigt tipsade man om att detta var ett projekt lämpligt för herrar i mogen ålder.
– Vi erbjöds femton olika båtar, säger Hellsten som jobbat i Ingå församling sedan 2011. Det var båtar i mycket varierande skick och storlek, ända från en 12 meters båt från 1908 som seglat på norska Atlantvatten till mindre fiskarbåtar. En och annan kanske också mindre väl hållen.
Läs hela artikeln i papperstidningen.
Fyra gubbar och en båt
Nästa vecka sjösätts Ingå församlings förbindelsebåt, upprustad av ett kunnigt gäng på tio frivilliga som samlats inom församlingens ”träffpunkt för gubbar”. – I en skärgårdsförsamling ska församlingen syssla med samma saker som medlemmarna, säger församlingspastor Tom Hellsten
19.7.2013 kl. 13:11
19.7.2013 kl. 13:11
Rolf af Hällström