Efter fyra år som biskop säger Björn Vikström att han börjat förstå vad biskopens jobb går ut på. FOTO: Christa Mickelsson
Efter fyra år som biskop säger Björn Vikström att han börjat förstå vad biskopens jobb går ut på. FOTO: Christa Mickelsson

Vill ingjuta hopp och framtidstro

Det har snart gått fyra år sedan Björn Vikström blev vigd till biskop för Borgå stift. Den 17 juli fyller han 50 år.
14.7.2013 kl. 12:00
Vi träffas i biskopens arbetsrum i Borgå en av de där försommardagarna då värmen är tryckande. Rummet ligger än så länge i skugga men snart ska den stekheta solen lysa in genom det lilla fönstret på domkapitlets södra sida. Björn Vikström slutför som bäst det som hamnat på hög inför semestern. Snart väntar ledighet och Kumlinge. För det är på den lilla ön i den åländska skärgården man hittar biskopen och hans familj om somrarna.

– Som barn tillbringade jag stora delar av sommaren på sommarstugan på Kumlinge. Där skapade mormor och morfar i tiderna sitt sommarparadis.

– Mamma var folkskollärare och hade möjlighet att vara ute med oss barn hela lovet. Där växte vi syskon och kusiner samman. Vi lärde oss vad det var att jobba tillsammans. Det fanns alltid något att göra där ute, om det så var att sköta båtar, rensa fisk eller skrapa målfärg från hus.

Efter att i tjugofem år delat på två stugor med sina syskon och deras familjer lät Björn Vikström och hans fru Maria Björkgren-Vikström för några somrar sedan bygga en egen.

– Tiderna förändras och det är inte alltid våra barn har möjlighet att komma ut för längre tider. De jobbar om somrarna och har annat program. Jag hoppas ändå ha kunnat ge vidare en känsla av kontinuitet, en trygg punkt.

Rotlös

Förutom sommarstugan är den där fasta punkten ingen självklarhet för Björn Vikström.
– Jag är född i Åbo och uppvuxen i Borgå. På somrarna var vi på Kumlinge. Jag har släkt i Österbotten och min fru har ännu starkare österbottniska släktband. Jag har studerat i Åbo och bodde länge på Kimitoön, där barnen är uppvuxna.

Björn Vikström ser sin brokiga geografiska bakgrund som en stor resurs i det jobb han gör som biskop för hela Svenskfinland. Den andra sidan av det brokiga är en känsla av att inte riktigt höra hemma någonstans.

– Visst är jag rotlös. Men jag är inte säker på att jag ser det som ett problem, mer som ett konstaterande av faktum. Jag har ibland ställt mig frågan var jag vill bli begraven. Och det vet jag faktiskt inte.

Distans till rollen
Det har snart gått fyra år sedan Björn Vikström blev vigd till biskop i Borgå domkyrka. Med tiden har han fått grepp om vad det är att vara biskop.

– Visst, jag är uppvuxen i biskopsgården. Men inte visste jag vad det här jobbet handlade om förrän jag själv blev biskop. Man måste se det inifrån för att förstå det.

Ett villkor för att han överhuvudtaget övervägde att ställa upp i biskopsvalet var att han upplevde sig frigjord från rollen som ärkebiskopens son och biskopens brorson.

– Det var nödvändigt att få ordentlig distans till den rollen. Jag sa ju länge att jag aldrig skulle bli biskop. Men jag hade jobbat väldigt länge i Kimito församling och fått impulser från olika håll om att många önskade se mig som biskop.

Han var redo att gå vidare och erbjuda sina tjänster åt kyrkan. Han fick uppmuntrande stöd från medarbetarna i sin församling, oberoende av var de stod i olika frågor.

– Att det handlade om ett val gjorde ju också situationen lite enklare. Det låg inte bara i mina egna händer, rösterna avgjorde.

Enheten först
Det är till viss del ett ensamt jobb att vara biskop.

– Det är nog så långt som möjligt från förenklat teamarbete. Mycket handlar om att så bra som möjligt förankra de beslut som fattas ute i församlingarna. Visst har jag fått ganska besk kritik ibland, och det finns säkert orsak att kritisera beslut jag varit med om att ta. Många väntar sig snabba ingripanden i konflikter i församlingar. De här frågorna är jättesvåra och vi får jobba för att bli bättre på dem.

Björn Vikström tror inte att kyrkan är en värre arbetsplats än många andra.

– Men förväntningarna på att den ska vara en bättre arbetsplats än många andra är stora. De är också helt befogade. Men vi är bara människor. Det är ingen lätt sak när tro och arbete går in i varandra.

Något egentligt utrymme för uppror tycker han inte att det finns i de nuvarande uppgifterna.

– Jag arbetar för enheten i stiftet och kyrkan. Jag får vara pragmatisk i vissa frågor och försöker helt enkelt få hela stiftet med mig. Men det handlar inte om att jag inte skulle göra det jag tycker är rätt eller vara oärlig.

Ni gör ett bra jobb
Om han med en fingerknäppning  kunde ändra på en enda sak inom kyrkan skulle det vara att ingjuta framtidshopp bland de anställda.

– Jag känner att det finns en trötthet och uppgivenhet bland många i dag. Många har gjort ett otroligt bra jobb i många år men tänker att kyrkan jobbar i uppförsbacke. Resultaten är inte så påtagliga. Det finns också en kritik mot kyrkan som inte har att göra med det vanliga församlingslivet och det jobb man gör i församlingen. Den kan vara tung att bära.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Christa Mickelsson



Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

Närheten till kyrkan förblir viktig.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
"För att bevara hoppet: möt din egen skuld och välj handling. Påminn dig själv och andra om att det finns hopp så länge vi agerar, för det finns det! Och hopp är en kollektiv kraft."

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
– En annan kyrkas präster skaper en bild av vår kyrka, klagar ärkebiskop Tapio Luoma.

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00
Stiftsfullmäktige var oenigt om personval från de olika "partierna"

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45