Ett råd till den som ofta märker att hon säger saker hon inte borde ha sagt: leta rätt på en förebild, någon som lyfter fram goda saker hos andra människor. Illustration: Malin Aho

Inte prata skit

Att tala om andra människor både förenar oss och sliter oss isär. Att tala är hälsosamt. Att skvallra kan vara riktigt fel. KP-redaktören förde skvallerdagbok och kämpade mot förtalet i en vecka.
23.6.2013 kl. 12:00
Kvinnor skvallrar, det vet vi ju alla. Bibeln är full av ordstäv om kvinnors giftiga tungor – eller hur?

Så tänker jag medan jag slår in ”kvinna” på bibelsajtens sökmaskin och plöjer genom sida efter sida om hur kvinnor är orena efter det ena och andra eller om hur de ska föda sina barn under smärta.

Men sen får jag napp.

”Hellre har jag ett lejon eller en drake i huset än jag bor tillsammans med en elak kvinna”, står det i Jesus Syraks vishet.

Och några kapitel senare: ”En tystlåten kvinna är en gåva från Herren.”

Tystlåten är jag åtminstone inte. Hjälp! Handlar stället om den elaka kvinnan om mig?

Kanske skvallrar vi alla

Jo, jag skvallrar, och det gör de flesta kvinnor jag känner. Men också män skvallrar. Några av de mest hängivna skvallertackor jag någonsin stött på har varit män.
Min egen skvallerhistoria har långa rötter. Jag minns en intensiv skvallerperiod från högstadiet. Som medlem i nördiga tjejgänget var njutningsfullt skvallrande i den egna kretsen veckans höjdpunkt. Och vem skvallrade vi om? De vackra, de framgångsrika, dem som inte hälsade på oss men som vi ändå visste ett och annat om.

Om vi är ärliga har skvaller också positiva funktioner. Man kan få perspektiv på konfikter genom att dela dem.

Tyvärr kan man också cementera dem genom att återvända till dem gång på gång i en grupp som ropar heja heja!

– Ja, klarar vi oss utan att skvallra? undrar Maria Sundgren-Lillqvist som är KP:s kognitiva husterapeut.

– Finns det människor som inte skvallrar?

Hon menar att vi kan börja med att fråga oss själva om vad vi brukar skvallra och med vem. Kanske vi småningom också kommer fram till ett varför.

– Att tala illa om folk kan ju också handla om att ha låg självkänsla och vilja höja sig själv genom att prata illa om andra.

Samtidigt menar hon att de flesta av oss har någon sorts behov av att tala om andra människor.

– Och ibland har man rätt att komma med kritik mot någon medmänniska. Kanske den människan faktiskt betett sig illa.

Skvallret blir ofta intensivast i grupper där man ständigt skavar mot varann: som i skolan eller på arbetsplatsen. Där det finns samarbetssvårigheter, där finns det också skvaller.

– Att skvallra om en kollega på jobbet kan vara en sorts ventil. Om man pratar om den jobbiga kollegan med en väninna orkar man kanske bättre på jobbet, säger Sundgren-Lillqvist.

Hon menar också att det inte behöver vara enbart av ondo att jaga upp sig i grupp över hur en tredje person betett sig.

– Ibland behöver man få stöd i sin upplevelse. Man behöver höra att någon verkligen betett sig dåligt, att det inte är okej att göra så.

Lyft fram det goda i stället

Liksom de flesta av oss är jag konflikträdd och ängslig för att andra ska tycka illa om mig. Det här har jag under åren löst på många mindre konstruktiva sätt: bland annat genom att älta konflikter tillsammans med andra likasinnade. Först med tiden har jag vågat börja säga ifrån, om också enbart i situationer då jag blivit riktigt, riktigt upprörd.

– Vi borde ta konflikter med medmänniskor som väcker ilska och besvikelse hos oss, säger Maria Sundgren-Lillqvist.

– Det verkar vara typiskt mänskligt att gå bakom ryggen på folk i stället för att öppet fråga: Vad menar du egentligen? Om man vågar ställa den frågan får man för det mesta ett vettigt svar.

På arbetsplatsen är idealet nolltolerans mot skvaller, tycker Sundgren-Lillqvist.

– Problem med en kollega borde redas ut med chefen eller en arbetshandledare, skvaller löser sällan problem.

Hon menar att målet trots allt borde vara att skvallra så lite som möjligt, kanske ta en fastevecka utan skvaller.

– Vad händer? Garanterat blir vi mera väl till mods.

Eftersom jag – liksom de flesta av oss – skvallrar nästan utan att märka vad som pågår, får jag tipset att försöka komma på mig själv varje gång jag känner för att kritisera en medmänniska.

– Du kan till och med säga det högt: Nu måste jag säga det här, men sen säger jag inget mer!

Speciellt tråkig blir skvallerjargongen när den börjar prägla en hel grupp på ett sådant sätt att man alltid talar illa om den som inte är med just då. Alla vet att också de själva drabbas, och den gör dem osäkra och illa till mods.

– Det kan man försöka bryta genom att försöka lyfta fram folks goda egenskaper i stället.
Vrede, intriger, förtal, skvaller …

I Matteusevangeliet säger Jesus: ”Det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld,  mened, förtal.”

Det var inte bara Jesus som bekymrade sig för det som händer så fort vi öppnar vår mun. I ett brev till Korinth  oroar sig Paulus för att han får möta en annan församling än den han hoppades möta. Att han får möta strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, förtal, skvaller, inbilskhet och bråk.

Han hade antagligen rätt i sin oro, stackars Paulus. En arbetsplats – också en församling – i kris kunde säkert pricka av punkterna på listan en efter en. Ofta handlar problemen om konflikter mellan chefer och anställda.

Läs hela artikeln i papperstidningen
Sofia Torvalds



kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28