– Jag kommer inte från någon from miljö. Mig veterligen är jag den första i min släkt som bekänt sig som troende, berättar Liselotte J Andersson.
Det första mötet med Jesus skedde i samband med en tragisk händelse. Då Andersson var sex år dog hennes ett år äldre syster i en olycka. Upplevelsen av hur Jesus fanns mitt i det svåra påverkade henne starkt och formade henne.
Tron saknade länge ett sammanhang, men under gymnasietiden skedde ett viktigt möte.
– Jag kom i kontakt med en kristen skolgrupp. Tidigare hade jag ingen församlingskontakt men nu träffade jag andra kristna i min egen ålder. De kunde ge mig grundkunskaper.
Studieåren i Göteborg var en annan viktig tid. Andersson var med i en grupp som leddes av Magnus Malm där tidskriften Nytt Liv, som småningom blev Pilgrim, växte fram.
– Människor från den här gruppen finns med i mitt liv än i dag. De har format och utvecklat min tro.
I Göteborg studerade hon litteraturvetenskap. Hon funderade på att bli bibliotekarie, trots att hon anade att det egentligen fanns en annan plan för henne.
– Jag tänkte att jag skyndar mig att läsa litteraturvetenskap innan Jesus hör av sig, säger Andersson och skrattar.
Tala, lyssna och skriva
Bibliotekarie blev hon inte, utan pastor. Hon skriver böcker och sitter i tidskriften Pilgrims redaktion, leder retreater och fungerar som själavårdare och resande evangelist.
– Jag delar min tid mellan att tala, lyssna och skriva.
Det är självklart för henne att vara människonära i sin evangelisation och sitt författarskap. Hennes utgångspunkt är livet, med allt vad det ger av olika erfarenheter. Dessa kan hon sedan knyta an till Bibeln. Hon hänvisar till Ylva Eggehorn, som sagt att predikan antingen kan vara kunskapsförmedling eller närvaroförmedling. Själv vill Andersson visa på Guds närvaro i livet, men också på närvaron av andra människor.
– Då jag först mötte Jesus i min första stora sorg blev jag så överväldigad av att någon fanns där för mig. Det här påverkar mitt sätt att söka och förmedla Kristus.
Andersson talar om hur viktigt det är att våga tro att de urgamla berättelserna i evangelierna har ett budskap än i dag.
– Jag är fascinerad av den metod Ignatius använde. Han menade att man inte i första hand ska studera Jesu liv, utan be sig in i det utgående från evangelietexterna. Genom bönen kan man känna igen sitt eget liv och relatera det till Jesus.
Gud i tystnaden
Då Liselotte J Andersson ska nämna något som är viktigt och aktuellt för henne lyfter hon fram pausen. Då man tar paus får man tillfälle att hitta både sig själv och Gud. Pausen ger utrymme för att bara vara och lyssna inåt.
– Jag föreställer mig att tystnaden kan ge alla en möjlighet att lyssna sig fram till Gud.
Tänk på vad C.S. Lewis skriver i Från helvetets brevskola: en av djävulens strategier för att skilja oss från Gud är att fylla universum med buller.
Som retreatledare på Bjärka-Säby ser hon hur viktig tystnaden är för människan. Det händer mycket i det inre livet under tystnaden.
– Jag tycker ofta att människorna jag talar med under retreaterna är så kloka. Det beror säkert på att de har haft just den där tiden och utrymmet att lyssna på Gud och på sig själva.
Läs hela artikeln i papperstidningen
Närvaro och tystnad
För Liselotte J Andersson, pastor i svenska Equmeniakyrkan, är skapelsen och den andliga läsningen den bästa själavården. Som resande evangelist, författare och retreatledare vill hon förmedla Guds närvaro till människor hon möter.
21.6.2013 kl. 09:00
21.6.2013 kl. 09:00
Johanna Granlund