Snart står prästgården tom

Både präster och lekmän känner att prästers boendeskyldighet är ett system som hör det förgångna till. I Svenskfinland verkar två prästgårdar till nu förlora sin präst: den i Sideby och den i Saltvik.
13.6.2013 kl. 09:45

Den första juni trädde en ändring i boendeskyldigheten för präster i kraft. Ändringen gäller inte präster som är kyrkoherdar eller kaplaner i en kapellförsamling – men den gäller präster som kaplan Markus Saarinen i Kristinestads svenska församling.

Den första juni sa Saarinen upp hyreskontraktet för Sideby prästgård efter att han bott där i sex år.

– Jag har trivts i Sideby prästgård, det är hemtrevligt fast det är så stort – 400 kvadratmeter. På sommaren är det fint att vara här, säger Saarinen.

Men han har ändå längtat efter att flytta till ”stan”, alltså till Kristinestad.

– På vintern känns det onödigt mörkt och ödsligt här i byn, särskilt ifall elektriciteten går.

Här finns nämligen inga kaminer kvar, inte sedan 60-talet.

Saarinen hade hunnit skriva en anhållan om att få boendeskyldigheten upphävd och väntade på svar då det kom ett samtal från tf kyrkoherde Johan Eklöf: den allmänna boendeplikten upphävs från den första juni.

– Det kom lägligt för min del, säger Saarinen.

Den första juli flyttar han in i en radhuslägenhet i Kristinestad.

Okänd förändring
Vilken förändring som egentligen trädde i kraft den första juni och vad den betyder har inte varit helt klart ens för de experter KP talade med på Kyrkostyrelsen. Det handlar om en paragraf i kyrkolagen som nu stryks, den som säger att en tjänsteinnehavare är skyldig att bo i en för honom reserverad tjänstebostad eller tillräckligt nära sitt tjänstgöringsområde, om en ändamålsenlig skötsel av tjänsten kräver det här.

Men eftersom boendeskyldigheten för kyrkoherdar och kaplaner i kapellförsamlingar finns kvar är det inte många präster som berörs av förändringen. I Borgå stift är det bara en: Markus Saarinen.

För kyrkoherdar som Peter Blumenthal i Saltvik på Åland gäller fortfarande det gamla systemet: församlingen kan fatta beslut om att upphäva boendeplikten och det beslutet skickas sedan till domkapitlet för bekräftelse.
I Saltvik fattade församlingens förtroendeorgan nyss beslut om att ge upp boendeplikten. Beslutet var inte helt lätt.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sofia Torvalds

Regnet som bryter tystnaden

Övriga. Finländarna är ett tystlåtet folk som ogärna pratar med främmande människor. Om och om får vi höra denna sanning om oss själva, om och om upprepar vi den. Det krävs något utöver det vanliga för att vi ska kommunicera verbalt med vilt främmande människor på gatan. 1.9.2011 kl. 00:00

En dans på asfaltsrosor

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Vemod light

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Visa tankar

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00