Finländska stupade läggs i kistor i Kollaa, Loimola i juli 1941. FOTO: SA-KUVA
Finländska stupade läggs i kistor i Kollaa, Loimola i juli 1941. FOTO: SA-KUVA

Ett offer för fosterlandet

Under vinterkriget uppstod ett system som gäller än i dag – de finländare som stupar tas alltid om hand, och de skickas alltid hem. Niko Huttunen har forskat i varför det är så.
2.6.2013 kl. 12:00
Varför lägger armén så stor möda på att ta hand om dem som stupat?

Niko Huttunen, som är docent vid teologiska fakulteten i Helsingfors, har i många år som en sorts hobby varit föreläsare vid olika försvarskurser. Efter att han föreläst om underhåll av stupade för kompanifältväblar började han forska i hur systemet kom till.

– Folk talar inte längre om dem som stupade. De personliga minnena av dem har bleknat, att man minns har blivit institutionaliserat.

För några veckor sedan firades De stupades dag. Just den typen av institutionaliserat firande kan väcka kritik i dag.

– De stupades dag kom till efter vinterkriget på order av Mannerheim. Dagen är tillägnad inte bara de stupade från vinterkriget utan också dem som dog under inbördeskriget 1918 – både vita och röda. Det var intressant att en vit general gav en sådan order. Det säger något om stämningen efter vinterkriget men också om honom själv.

Måste få komma hem
Varken under inbördeskriget 1918 eller under vinterkriget 1939 var det helt klart hur och var de döda skulle begravas.

– År 1918 uppstod samma traditioner på bägge sidorna: de stupade transporterades till sina hemorter, där de begravdes i hjältegravar. De röda tänkte sig att det skulle gå att begrava de döda tillfälligt och sedan samla dem i en stor hjältegrav – ett revolutionsmonument. Men det väckte enormt motstånd och man var tvungen att transportera dem till sina hemtrakter i stället.

År 1939 var man inne på samma tanke: att begrava de stupade i fältgravar. Men det gick ingen med på. Folk bröt mot reglementet. Då ändrade armén på reglerna – och det är ovanligt.

I Finland verkar det ha varit speciellt viktigt att de stupade fått komma ”hem”.

– Till exempel i Tysklands armé, som var en förebild för Finland, använde man sig av fältgravar i närheten av slagfälten. Det gjorde man naturligtvis också för att man hade rent praktiska transportproblem. Men i Finland har man transporterat stupade hem också på sommaren, och det kunde vara verkligt jobbigt på grund av lukten.

Värst var det under anfallskriget 1941 och under reträtten 1944 då den finska armén led stora förluster.

– Ibland begravdes stupade tillfälligt. Det ledde till komplicerade flyttningsoperationer: ibland grävdes kroppar upp och ner igen upprepade gånger.

Det här säger någonting om hurdana emotionella impulser de stupades kroppar gav upphov till, menar Huttunen. Det finns ett stort behov som är kopplat till de fysiska kropparna.

– Det känns nästan irrationellt, men armén och ett samhälle i kris tillåter också irrationella handlingar om de tjänar det rätta syftet.

Den ryska armén fäste ingen större uppmärksamhet vid underhåll av de stupade. År 1941 när finländarna avancerade på nytt hittade de ryska soldater från vinterkriget som aldrig blivit begravda. På den ryska sidan påverkade de stora mängden stupade lik stridsmoralen.

– När nya trupper kom såg de stora områden där de låg en massa lik som aldrig begravts, och det hade definitivt en demoraliserande effekt. Det här är en orsak till att de som stupat måste tas om hand.

Samarbete med kyrkan
När någon stupade kom det ett officiellt meddelande som den lokala församlingens präst hade i uppgift att leverera personligen.

– Det var en uppgift som kändes väldigt tung ute i församlingarna, det har jag förstått när jag talat med gamla präster. Prästen blev en sorts dödskorp. När han gick på byn sneglade alla på honom: Till vem är han på väg? Han kommer väl inte till oss?
I idealfallet skulle kompanichefen skriva ett brev som kom fram senare: ett personligt brev. Och sedan, kanske några månader senare, kom kroppen till den lokala järnvägsstationen. Där tog skyddskåren hand om den döda och såg till att det blev en begravning med militära hedersbetygelser, oftast på hemförsamlingens begravningsplats.

Och prästen förväntades erbjuda inte bara andligt stöd utan också tala för fosterlandet.

– Här kommer själavårdens politiska dimension fram. Man sa: det här är det värdefullaste ni hade att ge, er son, er man, och ändå måste ni ge det här offret för fosterlandet. Det var ett rått spel. Försvarar du de egna eller fienden? Det blev också en själavårdsfråga.
Då Finland låg i krig var berättelsen om hjälteoffret fortfarande på ett självklart sätt ihopkopplad med den kristna berättelsen.

– Där fanns en koppling till Jesus offerdöd. Medan de anhöriga fick emotionell rätt att sörja styrdes sorgen åt rätt håll. Jesus lidande mäter det värde Gud ger oss, eftersom Jesus dog för oss. I det här fallet är det staten som är det värdefulla: vårt fosterland är så viktigt att männen var redo att offra sitt liv för det.

Om det uppstår en tanke om att någon dött förgäves är det farligt för staten.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sofia Torvalds



– Först med 40 års livserfarenhet kan jag förstå tron bättre, säger Ester Laurell i Jomala.

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00
Rötterna drar Daniel Björk från Petrus till Österbotten.

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15
Katarina Gäddnäs jordfäste sin egen pappa. Det var tungt men fint.

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00
Sofia Torvalds är redaktör.

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53
Tetiana och Oleksandr Pokas leder den ukrainska
församingsgemenskapen i Munsala.

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33
Kyrkoherde Mats Björklund tycker det är viktigt att en utredning görs så man vet vilka alternativ man har.

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15
Påskens ord har en intressant historia där folklig och religiös tradition går hand i hand.

ORD. Räck upp handen den som vet varifrån dymmelonsdagen fått sitt namn! Och visste du att memman kanske också propsar på att vara lite religiös om man tittar långt tillbaka i tiden? Ifall du aldrig fått koll på när påsken infaller: Skyll på de tidiga kristna! 5.4.2023 kl. 11:54

KOLUM. Biskopens påskhälsning är en inbjudan att vandra vägen tillsammans och med Gud. 8.4.2023 kl. 08:00
– Det är lättare att sjunga med unga än med vuxna, säger Ragnhild Hiis Ånestad.

gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43
När en tornado närmade sig staden Amory i Mississippi i USA började meteorologen Matt Laubhan be.

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37
Jan-Gustav Björk är kaplan i Jakobstads svenska församling.

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23
Stefan Myrskog hoppas nya läsare ska hitta Nyckeln-webbsidan.

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

Rebecka Stråhlman, en av arrangörerna för Ungdomens Kyrkodagar, ger delegaterna en eloge. De är förebilder i att motverka polarisering.

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00
Katarina Gäddnäs, Sören Lillkung, Silja Sahlgren-Fodstad och Jani Edström diskuterade vilka krockar som uppstår när kyrkan möter konsten. Undergräver det trovärdigheten som konstnär eller kritiker att vara troende?

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15
Rapporten tog inte upp förslaget att grunda en egen kyrka.

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04
Jennifer Enqvist är glad över att en del församlingar börjat satsa på unga vuxna, men vill gärna se mer av samma vara.

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22