Patrik Göransson besökte Helsingfors för att delta i Estlandsvännen Jarl Tidermans 90-årsfest i Esbo. FOTO: Tomas von Martens

Dags för oss att börja om

S:t Mikaels svenska församling i Tallinn är ett centrum för kyrkligt engagerade estlandssvenskar. De sociala utmaningarna i Estland är enorma och kyrkan måste glömma alla illusioner om svunna storhetstider, säger kyrkoherde Patrik Göransson.
31.5.2013 kl. 13:13
– Vi lever i en speciell tid, när kristenhetens framtidsväg är oklarare än på länge i Europa. De kristnas antal har minskat så mycket att Europa blivit ett missionsområde, säger kyrkoherde Patrik Göransson från den svenska S:t Mikaelskyrkan i Tallinn.

Patrik Göransson tycker att det är dags för oss kristna att överge alla illusioner om att vi lever i en kristen kultur.

– Nu gäller det för den kristna kyrkan att starta om från början med allting. I tiderna tog staten över många av kyrkans funktioner. Men nu när välfärden avvecklas bit för bit, måste kyrkan igen ta ett större socialt ansvar.

En förebild har vi i den rysk-ortodoxa kyrkan, tycker han.

– På en kyrklig mässa i S:t Petersburg presenterade sig den ortodoxa kyrkan som ett helt paket och som en alternativ livsstil.

På mässan presenterades den ortodoxa kyrkan med allt från kläder, nyttig mat och klosterliv.

När Estland blev självständigt hade kyrkligheten ett litet uppsving. Vuxna politiker lät döpa sig som en följd av en ny kyrklig boom i hela samhället.

– Men när det gick upp för esterna att kyrkan är på nedgång i de nordiska grannländerna och i hela Europa så avtog denna trend fort.

I dag börjar den estniska kyrkans popularitet vara lika dålig som grannländernas. I den estniska skolorna har man ingen religionsundervisning alls. Därför tror Göransson att kyrkan måste starta egna skolor.

– Inom det sociala saknas långsiktighet. Det är svårt att få en rättvis bild av samhällsläget i stort, om det blivit bättre eller sämre, men jag anser att de ekonomiska skillnaderna blivit för stora.

Vardagens utmaningar viktigast
I kyrkliga medier i Finland och Sverige har vi underrättats om att kyrkan i Estland är betydligt mera konservativ än sina syskonkyrkor i Norden. Exempelvis när det gäller synen på homosexualitet.

– Diskussioner om konservativ kontra liberal kristendom står inte så högt på agendan i den estniska kyrkliga verkligheten. Det samma gäller synen på enkönade äktenskap som mera sysselsätter politiker och journalister. Folk har annat att tänka på. Här är det konkreta utmaningar i vardagen som gäller.

Patrik Göransson kommer från Uddevalla på den svenska västkusten. Innan han tillträdde som kyrkoherde för svenska S:t Mikaels församling i Tallinn arbetade han två år som komminister (kaplan) i Göteborg.

Att Patrik Göransson blev kyrkoherde för S:t Mikael beror på att han som teologiestuderande fick ett stipendium som möjliggjorde att han utförde sin praktik i ett liten estnisk församling i nordöstra Estland.

– När jag senare sökte tjänsten som kyrkoherde verkade allting falla på plats så det var inte svårt att se det hela som en fingervisning från Gud, säger Göransson.

På medeltiden var Tallinn en Hansa-stad. Som ett arv från den tiden finns det ännu i dag en tysk, en finsk och en svensk församling i staden. Man delar på samma gudstjänstlokal men har egna församlingsutrymmen.

De nuvarande lokalerna har varit fattigssjukhus och under sovjettiden en sport- och boxningslokal.

Församlingens verksamhet är tvåspråkig, estnisk och svensk. Det finns en liten söndagsskola, en öppen förskola två gånger i veckan som drivs av några mammor och skriftskola. En vanlig söndag deltar 20–30 personer i gudstjänsten.

– Vi planerar att starta en tvåspråkig förskola på kyrkans vind. Men då behöver vi få bidrag för att kunna bygga ut vinden.

Redan nu finns femton barn på en väntelista.

Frivillig kyrkoskatt
– Vi hoppas på stöd och hjälp för vår förskola från finlandssvenskt håll eftersom ni har erfarenhet och kunskap när det gäller tvåspråkighet.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Tomas von Martens



ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

Julgran. Biologi- och geografiläraren Torbjörn Granberg har grundat en annorlunda julgransfirma. Granarna som hyrs ut får en chans att överleva och återanvändas. 9.12.2024 kl. 19:16

UNGDOMAR I KYRKAN. Felicia Bodaxell flyttade från Sverige till Jakobstad för att jobba med unga. – Det jag fått ta emot vill jag ge vidare, säger hon. 4.12.2024 kl. 17:15

julkalender. En del har på sociala medier uttryckt bestörtning över texterna bakom luckorna i årets julkalender, som sänds till församlingsmedlemmar i bland annat Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. 3.12.2024 kl. 13:15

adventskalender. I den här veckans Kyrkpressen får du en adventskalender: varsågod! Texterna bakom årets luckor är skrivna av essäisten, författaren Antti Nylén. – Jag tar mina läsare på allvar och kräver mycket av dem, säger han. 26.11.2024 kl. 12:47

Kultur. 26-åriga Kristian Vuoristo komponerade ett körverk till en gammal psaltarpsalm – med klassiska teman som känslan av att vara omringad och pressad. – När allt blir för överväldigande, då rinner man bort. Man ger vika eller ger upp – och accepterar, säger han. 29.11.2024 kl. 13:08