Det är vår andra dag på de tyska kyrkodagarna i Hamburg. Redan när vi kommer till Heimfelds metrostation märker vi en stor skillnad jämfört med dagen innan. De blå kyrkodagshalsdukarna är lika frekventa som tidigare, men nu sitter de på ungdomar i vår egen ålder. På området finns olika tält med kreativa verkstäder och i en park finns en stor festivalscen. Är det här också en form av kyrka? Det blir frågan som kommer att återkomma många gånger under dagen.
Vi ger oss ut för att intervjua några ungdomar. Varför är de här?
15-åringarna Kevin och Fredrich från Berlin deltar i kyrkodagarna för andra gången. De gillar kyrkodagarna för att dagarna samlar så många människor och för att man inte behöver känna sig annorlunda. Det finns väldigt många kristna i Tyskland, men alla är inte så aktiva och man kan bli betraktad som “konstig” om man hänger i kyrkan som de gör ibland.
Vi träffar också fyra hjälparrangörer, av vilka en del deltagit i kyrkodagarna redan tidigare år, medan andra var med för första gången. Via kyrkans ungdomsföreningar hade de anmält intresse att hjälpa till med att visa festdeltagarna till olika programpunkter.
– En del av oss är aktiva inom församlingens ungdomsarbete, säger Fabian, 21 år, från Heidelberg.
Vi frågade Heidelbergungdomarna om hur det är att vara ung kristen i Tyskland idag. Uppstår det lätt kulturkrockar med ungdomar som har en annan religion?
– Vi möter folk av annan tro dagligen, säger Julia, 27 år.
– Flera av mina vänner har annan tro än jag.
Immer!
Både Julia och Fabian är övertygade om att de kommer att besöka kyrkodagarna igen ett annat år. Deras vänner Tobias och Jan, 19 och 16 år, instämmer. Vi hälsar dem god fortsättning och tar oss vidare i folkvimlet.
Lite senare möter vi Stefan, 19 år, och Christoph, på dagen 20 år, som sitter och äter mellanmål mellan programpunkterna. De kommer från Greifswald och deltar i kyrkodagarna för andra gången. Orsaken till att de gärna deltar igen är att det känns som om alla på plats bildar en stor familj tillsammans. Båda två är hjälpledare i sina församlingar och deltar i konfirmandarbetet.
– Vi ser mångkulturaliteten i Tyskland endast som något positivt, säger de då vi frågar dem om deras vardag och kontakten med ungdomar av annan tro.
Avslutningsvis frågar vi Stefan och Christoph om de tänker återvända till festivalen under kommande år.
– Immer!, säger de i en mun – alla gånger.
Dansande på en lina på festivalområdet träffar vi Anselm, 17 år från Wismar, Weckelnburg. Han är ung ledare precis som vi och brukar åka på cykelläger varje sommar. Han har många kristna runt omkring sig i sin vardag och han tycker om att åka till klostret i Taizé för gemenskapens skull. På frågan om vad han tycker är bäst med kristendomen så svarar han att det är Jesus. Att Jesus är hans idol.
Kyrkan finns där vi möts
Efter samtalen med tyska ungdomar sätter vi oss ner och funderar tillsammans i parken. Det är något annorlunda med den här upplevelsen.
– Det här skulle aldrig kunna hända i Finland. Alla här är så vänliga och vill hjälpa till.
– Man känner en gemenskap med de här människorna, fastän man talar ett annat språk och aldrig har träffats förr.
Läs hela artikeln i papperstidningen.
Kyrkan är här
Kyrkan är inte en plats utan ett
sammanhang där människor kan mötas i gemenskap. Det lärde sig en grupp ungdomar från Matteus
församling när de besökte Hamburg för att delta i de tyska kyrkodagarna.
25.5.2013 kl. 12:00
sammanhang där människor kan mötas i gemenskap. Det lärde sig en grupp ungdomar från Matteus
församling när de besökte Hamburg för att delta i de tyska kyrkodagarna.
25.5.2013 kl. 12:00
Team Matteus