Gudstjänsten är ett heligt och mystiskt skådespel som vi förstår intuitivt - om vi har vant oss vid symbolerna och språket. FOTO: KP-ARKIV/Christa Mickelsson
Gudstjänsten är ett heligt och mystiskt skådespel som vi förstår intuitivt - om vi har vant oss vid symbolerna och språket. FOTO: KP-ARKIV/Christa Mickelsson

Pjäs för den som kan manus

Gudstjänsten är ett heligt skådespel som gör det möjligt för deltagarna att förvandlas och bearbeta sina livsfrågor. Men hur blir det om deltagarna inte kan läsa manus?
– De känner sig uteslutna.
24.5.2013 kl. 09:33
– I kyrkan omdefinierar man sig själv, man bli liksom en lite heligare person. Man stiger ut ur sin egen vardagsverklighet och in i en sorts mytisk verklighet och mytisk tid. I den verkligheten blir också Bibelns berättelser och metaforer något som gäller en själv.

Det säger Ann-Maarit Joenperä som är församlingspastor i den finska församlingen i Tusby. Förra veckan doktorerade hon med en avhandling om hur gudstjänsten fungerar som en religiös erfarenhet. Hennes material visar att den som deltar i en gudstjänst blir ett annat och nytt jag genast då hon stiger in genom kyrkans dörr.

Men att delta i det heliga skådespel som gudstjänsten är kräver en förmåga att läsa manus. Varför sitter man för det mesta, men plötsligt ska alla ställa sig upp och stå?

– Om man är en van gudstjänstdeltagare öppnar sig manuset på ett nytt sätt. Det är inte bara det att man vet när man ska stå, man vet varför man ska stå. Då öppnar sig också gudstjänstens innehåll.

Lämna skulden bakom dig

Joenperä menar att gudstjänsten kan bli en plats där man inte bara får uppleva helighet utan rent av får känna att man får lämna sina bördor bakom sig.

– Ett ställe där man får göra det är syndabekännelsen och avlösningen. Många människor har en känsla av skuld som det känns skönt att kunna lämna bakom sig. Om man kan möta sin skuld kan man också frigöras från den. Och när man frigörs från sin skuld blir man tacksam.

Den som regelbundet besöker en gudstjänst får också lära sig något om att greppa tanken på död.

– När vi i kyrkan ber för dem som dött sitter alla stilla en stund och begrundar frågan. Det blir ett sätt att handskas med döden. Samtidigt talar kyrkan aldrig om död utan att tala om uppståndelse.

Kyrkan erbjuder alltså verktyg för att ta itu med frågor som skrämmer och plågar oss alla: alldeles gratis och varje vecka.

Detaljerna drabbar oss också

Joenperäs forskning visar också att varje liten detalj i kyrkobyggnaden blir något som vi nästan intuitivt inlemmar i vår bild av kyrkan.

Många av dem hon intervjuade hade fäst sig vid ett runt glasfönster i Tusby kyrka. De kände sig påverkade av glasets mörkblå färg. En person berättade att hon alltid fäste sig vid ett snett, litet fönster högt uppe i kyrkan: att det var viktigt för henne att fönstret var snett.

Det verkar faktiskt göra en skillnad om man deltar i en gudstjänst i en traditionell kyrka med fasta bänkar, orgel uppe på läktaren och en predikstol och en tydligt åtskild altardel – eller i en modern kyrka där allt känns lite vardagligare men samtidigt hemtrevligare.

– Olika kyrkor talar till olika delar av vårt undermedvetna. Ingendera är bättre än den andra, men en gammal kyrka och en 70-talskyrka sänder olika signaler.

Kan leda till utanförskap
Men Joenperä är fundersam när hon tänker på gudstjänstens framtid. När en grupp skriftskolungdomar besöker en gudstjänst märker hon att den är främmande för dem. De står liksom på scenen i en pjäs, men utan att hitta sina repliker i manuset, utan att förstå vad pjäsen handlar om och hur den ska berättas. Erfarenheten gör dem förbryllade och osäkra.

– Största delen av dem jag intervjuade hade fyllt sextio och hade gått i kyrkan sedan de var barn. De tolkade gudstjänsten på ett helt annat sätt än dagens unga gör. För en ung människa i dag kan gudstjänsten leda till en känsla av utanförskap.

Om gudstjänsten inte kan tala till människor i allmänhet blir den bara en elitistisk ritual för ett litet innegäng.

– Det bekymrar mig.

Ann-Maarit Joenperäs recept är att ta små steg mot att öppna gudstjänsten för dem som inte känner sig hemma där.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sofia Torvalds



Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

Närheten till kyrkan förblir viktig.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
"För att bevara hoppet: möt din egen skuld och välj handling. Påminn dig själv och andra om att det finns hopp så länge vi agerar, för det finns det! Och hopp är en kollektiv kraft."

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
– En annan kyrkas präster skaper en bild av vår kyrka, klagar ärkebiskop Tapio Luoma.

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00
Stiftsfullmäktige var oenigt om personval från de olika "partierna"

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45