Skotten Steph Macleod sjunger tacksamhet till Gud från hela sitt hjärta. En hemlös alkoholist fick tillbaka livet och musiken. Han har precis varit i Sverige och släpper sitt fjärde album. FOTO: Kaj Aalto

Ett liv värt att leva

Han var en briljant klassisk gitarrist redan när han var femton. Sedan sprack allt när familjen splittrades.
27.4.2013 kl. 09:00
Skotten Steph Macloeds började festa lika intensivt som han hade ägnat sig åt musiken. Det förde honom till tio år av destruktivt liv - tills han mötte Jesus och Jane.

Jag möter Steph Macloed, 33, på ett hotell i Sverige. Han ska spela senare samma kväll i en kyrka. Han är lågmäld och verkar lite blyg men ändå trygg. Vi finner ett gemensam intresse, den klassiska gitarren. Det började han spela redan som sjuåring. Han blev omskriven av Classical Guitar Magazine.

Klassikern Recuerdos de la Alhambra av Fransisco Tarrega var hans examenstycke. Men av en lovande framtid som Skottlands Segovia blev det något helt annat.

– Jag är så tacksam att jag får resa runt och berätta om vad Kristus har gjort i mitt liv, säger han.

Hela hans högra arm är tatuerad, en signal om ett liv i en annan subkultur. Hans första album heter Light in the darkest of nights. Det är självupplevt - varje ord. Tolv egna låtar.

När han en gång inte kom in i en bar för att han var så full, slog han sin näve i en stenvägg med brutna ben som resultat. Efter ett tag fattade han att han aldrig skulle kunna spela klassisk gitarr längre. Han var i tjugoårsåldern då.

Det var efter att hans föräldrar skilde sig, mamma fick ett nervsammanbrott och försvann ur den starkt kännande pojkens liv. Familjen splittrades och femtonåriga Steph började festa med kompisarna och ta sprit.

– Jag gjorde ingenting halvhjärtat utan gav mig in på festandet lika passionerat som jag hade gjort med min musik, berättar han
.
När han var sjutton började han ta droger. En ond spiral började snurra allt fortare. Det är ett under att hans destruktiva livstil inte tog hans liv. Till slut levde han ute på gatan för att kunna droga sig utan att någon skulle sätta stopp för honom.

Ett år flydde han till Thailand och jobbade först för att sedan kunna droga sig. Till slut kom hans mamma för att hämta honom hem och blev förskräckt när han såg sin son i så dåligt skick.

Kristet behandlingshem
Efter många försök till ett nyktert liv med AA och psykiatriskt vård utan resultat kom han till ett kristet behandlingshem. På Bethany Christian Center hemma i Edinburgh började det hända saker.
 
– Året 2006 är viktigt. I februari kom jag in på behandling, i april mötte jag Jane, i september åkte jag ut från behandlingen och i december gifte vi oss, berättar Steph Macleod.

Han hade haft sin barnatro, men säger att han aldrig riktigt förstod vad det gick ut på. Han  övergav allt i sin förtvivlan när familjen splittrades. Han var besviken, bitter och arg på sina föräldrar - och Gud.

– Nu kom en man och berättade om sin tro på Gud på ett sätt som jag förstod. Det handlade om ett förhållande, att Gud fanns där för att hjälpa mig, ge mig styrka.

– Jag bad en enkel bön, Gud förlåt mig. Ge mig ett liv som är värt att leva, berättar Steph.

Han hade en tung emotionell börda att bära. Han hade hatat sina föräldrar, han hade djupa skuldkänslor, han mådde dåligt psykiskt. Steph Macloed säger att det var en enda stor röra. Han kunde spotta på sin spegelbild, till och med slå sin spegelbild. Så mycket hatade han sitt liv.

– När jag bad, kände jag en frid, som jag inte hade upplevt sedan jag var barn. En trygghetskänsla när allt är bra, beskriver han den avgörande stunden.

Ändå var allt omkring lika illa. Han var hemlös, utan pengar och familj. Han hade bränt alla broar.

– Men den där plötsliga känslan av frid kunde jag inte bortförklara. Det här måste vara någonting på riktig. Så jag började gå igenom mitt liv. Jag såg inte mig själv som universums centrum utan mötte mina problem och erkände drogbreoendet. Gud hjälpte mig att gå genom allt det hemska som jag hade gjort mot mig själv och andra.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Kaj Aalto



mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

domprost. Domkyrkoförsamlingen i Borgå vill välja ny domprost i november. Församlingen har begärt att tjänsten lediganslås av domkapitlet i sommar. Valet skulle göras som ett direkt val av församlingsmedlemmarna. Valdagen blir preliminärt den 9 november. 9.4.2025 kl. 15:45

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00