Susan haraldson blickar framåt och njuter verkligen av sitt arbete och de människor hon har omkring sig. FOTO: Johan Myrskog
Susan haraldson blickar framåt och njuter verkligen av sitt arbete och de människor hon har omkring sig. FOTO: Johan Myrskog

Hittade tröst hos vänner

Susan Haraldson kom till Finland i slutet av 1980-talet då hon var med i en kringresande teatergrupp. Här träffade hon sin man och gifte sig. Men livet skulle snart föra med sig en verklig tragedi och Haraldson fick ge sitt allt för att inte duka under.
26.4.2013 kl. 14:14
– Jag fick en chock då Kjell (Ewalds) fick en hjärtinfarkt. Jag var inte alls förberedd. Man har en klar bild av hur livet ser ut och plötsligt krossas den.

Det har gått fyra år sedan Susan Haraldson blev änka och tvingades möta den tuffaste tid hon någonsin gått igenom.

– Jag började ett långt och tungt sorgearbete som jag på sätt och vis fortfarande är inne i, säger hon.

Att Susan Haraldson skulle vara inne i ett sorgearbete märks inte alls. Hon ler och utstrålar en positiv energi och sprudlande glädje.
 
– Det första året var en oerhörd kamp och jag fick verkligen kämpa för att ta mig tillbaka till livet igen, säger hon.

– Man försöker komma framåt men det känns som att man för varje steg framåt tar två steg bakåt.

Under det andra året fick hon lite mark under fötterna. Då tog hon bara ett steg bakåt för det steg hon tog framåt.

– Jag insåg att det finns två sätt att bemöta det här. Antingen kan jag skydda mig eller så kan jag släppa ut allt, säger Haraldson.

– Jag förstod att om jag ska klara mig så måste jag släppa ut allt och låta det ta den tid det tar.

Blev kvar i Finland
Då Susan Haraldson blev ensam gav hennes far henne rådet att inte fatta några hastiga beslut under det första året. Det rådet beslöt hon att följa.

– Jag försökte så långt det gick att vara som vanligt och fortsätta med mina rutiner för att inte överbelasta mig själv med sorgearbetet, säger hon.

Hela hennes egen släkt bor i USA men Kjells syskon och hans övriga släktingar är nu hennes familj i Finland.
 
– Jag kan inte riktigt säga varför jag valde att stanna i Finland, men en av orsakerna var att jag också hade en familj här.

Susan Haraldson kände också att hon hade ett meningsfullt arbete och att hon trivdes med människorna omkring henne.

– Jag kände att mitt liv är här. Jag har flyttat omkring ganska mycket så jag känner mig hemma lite var som helst. Jag har inte ett behov av att vara någon annanstans.

Söker samarbete
Susan Haraldson har arbetat i Andreaskyrkan i Helsingfors sedan 1992 och som pastor sedan 2003. Hon är själv förvånad över hur kort tiden har känts.

– 21 år är en lång tid men det har inte alls känts så. Och det är ju bara är en bra sak, säger hon.

Andreaskyrkan har under en lång tid varit en naturlig samlingsplats för kristna i Helsingfors. Såväl svensk- och finskspråkiga som invandrare har hittat hit.

– I Andreaskyrkan har tanken alltid varit att kyrkan ska vara ekumenisk och ha en medveten inriktning på samarbete, säger Susan Haraldson.

– Det är värdefullt med olika församlingar och vi vill stöda andras verksamhet.

En praktisk sak är också det att man inom missionskyrkan inte måste bli medlem för att kunna vara med.

– Man kan dessutom ha ett dubbelmedlemskap och vara medlem i såväl den lutherska kyrkan som i missionskyrkan. Det här är också ett medvetet val.
 
– Då är det lättare för folk att känna sig välkomna, tror Haraldson.

Visa upp en trovärdighet
När det kommer till att nå ut med evangeliet menar Susan Haraldson att man måste gå ut med det snarare än att sitta i kyrkan och vänta på att folk ska komma dit.

– Det viktigaste är att bygga ett förtroende till de människor som man möter, säger hon.

– Att visa att man är trovärdig och faktiskt lever som man lär.
Enligt Haraldson är de flesta människor som råkar ut för en kris öppna att ta emot kärlek och stöd.

– Om man i ett sådant läge kunde visa att man bryr sig tror jag att ett förtroende byggs upp som starkast.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Johan Myrskog



Tanya Weinstein vill inte ge färdiga svar, men hon vill att publiken stannar upp och tänker efter.

”Vem är rädd för svarte man?” sjunger det fiktiva punkbandet Lampedusa i bakgrunden, medan regissören Tanya Weinstein ser på. 22.3.2016 kl. 09:00

skärtorsdag. Förra året öppnade präster i Helsingfors ett tillfälligt fottvätteri till påsken. Nu fortsätter Vanda finska församling i deras fotspår. 22.3.2016 kl. 00:00

Här finns alla färgläggningsbilder som ingått i Kyrkpressen under vårvintern. Klicka på bilderna så kommer du till en utskrivbar version. Bilderna är skapade av Johanna Öst-Häggblom och Sofie Björkgren-Näse. 21.3.2016 kl. 14:58

fattigdom. Hälften av det ekonomiska stöd på totalt 7,8 miljoner som diakonin delade ut ifjol riktades till barnfamiljer. 18.3.2016 kl. 00:00
Den gemensamma undervisning som föreslås gäller de delar av läroplanen som har ett gemensamt innehåll, inte alla lektioner.

livsåskådning. Utbildningsverkets svenska sektion i Helsingfors planerar införa gemensamma lektioner i livsåskådning och religion i grundskolan. 18.3.2016 kl. 11:21
Redan som barn visste Ulla-Christina Sjöman att hon ville vara Guds medhjälpare.

bnö. Busslaster har kommit till hennes förbönskvällar genom åren, brev fyllda av oro har skickats till hennes adress. 17.3.2016 kl. 11:26
MetallmässaN, som blivit särskilt populär just i Finland, är en gudstjänst med Heavy metal-musik.

musik. Sari Murtonen vid Östra Finlands universitet har intervjuat tio unga vuxna om vad de uppfattar som andlig musik. 17.3.2016 kl. 15:23

vanda. Nu är Vandaförsamlingarna och Vanda stad eniga om hur kvarteret vid Dickursby kyrka ska utvecklas. 17.3.2016 kl. 11:02

själavård. Nu går det att fylla i ett kort för att informera vårdpersonal om att du önskar förbön eller nattvard om du råkar ut för en olycka eller sjukdom. 17.3.2016 kl. 11:00

Matbankens insamling av varor som ska delas ut till påsken har inletts på Åland. 17.3.2016 kl. 10:53

yle. I år har det gått 90 år sedan den första radiogudstjänsten sändes. 17.3.2016 kl. 10:52

Det är svårt att få fullgod service på svenska, säger några åländska kyrkoherdar. 11.3.2016 kl. 15:26

I militären fick Mathias Salo ett bönesvar, en förvissning om att Gud tar hand om honom. Den vetskapen ger honom mod att välja nya vägar i livet. Fotbollen som sysselsatt honom i 18 år har han nu valt bort. Nästa höst väntar teologistudier, i sommar en resa till USA. 11.3.2016 kl. 08:53
Erik Wahlströms
bägge föräldrar var officerare i Frälsningsarmén. (Erik Wahlström står på fotot till vänster om sin mamma Astrid.)

Författaren och journalisten Erik Wahlström skriver om hur en hel generation i familjen Wahlström lämnade Frälsningsarmén. 11.3.2016 kl. 00:00
Ari Matikainen.

krig. Vi måste komma ihåg kriget för att kunna glömma det, säger regissören Ari Matikainen. 9.3.2016 kl. 00:00

Hanna och hennes kollegor, en pingstpastor, en imam, en serbisk ortodox präst och en diakon, är de enda som får röra sig fritt på fängelset. Men det är många säkerhetsåtgärder att hålla i åtanke.

FÄNGELSEPRÄST. Hanna Backman har gjort resan från en frikyrka i Österbotten via journalistik i Helsingfors och kriminologstudier i England till jobbet som fängelsepräst i Stockholm. Hon har hittat sitt kall. – Det var som att något ploppade ner från huvudet till hjärtat – det här vill jag göra. 31.12.2021 kl. 15:40
Jan-Erik Andelin börjar jobba på Kyrkpressen i februari.

NYANSTÄLLNING. Från den 1 februari 2022 förstärker Kyrkpressen den redaktionella bemanningen då Jan-Erik Andelin ansluter till tidningen. Jan-Erik Andelin kommer närmast från KSF Media där han jobbat sedan 2004, bland annat som chefredaktör på Borgåbladet, på Hufvudstadsbladets ledaravdelning samt som tidningens korrespondent i Stockholm. 28.12.2021 kl. 19:34
Siv Jern och Barbro Eriksson har båda stor sakkunskap och lång arbetserfarenhet, nämner biskop Bo-Göran Åstrand i motiveringen.

UTNÄMNING. Barbro Eriksson och Siv Jern har utnämnts till prostar. 16.12.2021 kl. 12:31
Just nu fylls Jessica Högnabba-Akins dagar av vagnspromenader, men om ett drygt år börjar hon på nya jobbet.

SJUKHUSPRÄST. Jessica Högnabba-Akin är ny sjukhuspräst på Kvinnokliniken i Helsingfors. Hennes egna erfarenheter av sjukhus har lärt henne att inte komma med klichésvar vid svåra frågor. 15.12.2021 kl. 15:59
Tina Westerlund klarar det mesta i vardagen själv. Men det tog tid att smälta att hon behöver rullstol.

anpassning. Tina Westerlunds jultraditioner har förändrats många gånger om, det har också hennes liv. Sjukdomar, att bli rullstolsbunden och att flytta från ett kärt hem har krävt stor anpassningsförmåga. – Jag hoppas mina barn har sett att det går att komma igenom svårigheter. 15.12.2021 kl. 10:32