FRanciskus ödmjuka leverne illustreras så här i en teckning från 1600-talet, signerad Wenceslaus Hollar.  FOTO: WIKIMEDIA/ University of Toronto Wenceslaus Hollar Digital Collection
FRanciskus ödmjuka leverne illustreras så här i en teckning från 1600-talet, signerad Wenceslaus Hollar. FOTO: WIKIMEDIA/ University of Toronto Wenceslaus Hollar Digital Collection

Han gav hela sitt liv

Enligt legenden predikade han för fåglarna och välsignade en varg. Han föddes rik men valde ett liv i fattigdom. Än i dag inspirerar Franciskus dem som tror på helhjärtad efterföljelse i Jesus spår.
20.4.2013 kl. 12:00
I början av 1200-talet, då Finland ännu var ett missionsstift och domkyrkan i Åbo inte ens existerade i någons drömmar, grundade en ung man som hette Francesco di Bernardone en ny orden. Fast det visste han inte om. Han visste bara att han ville lämna allt gammalt bakom sig.

Vi vet en hel del om den man som skulle komma att bli den katolska kyrkans mest kända helgon (förutom Maria, Jesu mor). Vi vet att hans mor kom från en fransk adelssläkt och gifte ner sig när hon stannade för den nyrika tyghandlaren Pietro di Bernardone. Vi vet att Francesco var en populär kille med många vänner, att han gillade att festa tillsammans med andra välbärgade unga män från Assisi.

Vi vet att det var drömmen om att bli riddare som fick honom att ge sig ut i krig då Assisi och Perugia slogs om makten. Vi vet också att Assisi förlorade och att Francesco satt i fängelse i ett år. När hans far äntligen lyckades köpa honom fri var han en skugga av sitt forna jag.
Det var där förvandlingen började. Det var så Francesco di Bernardone blev helgonet Franciskus av Assisi.

I godhetens tjänst
Det tidiga 1200-talet var förändringens tid: marknadsekonomin växte fram och män som Franciskus far Pietro kunde slå sig fram och bygga upp en imponerande affärsverksamhet.
Samtidigt rådde en annan trend. Det fanns många män och kvinnor i Franciskus samtid som ville vända samhället ryggen för att leva alternativa liv, liv genomsyrade av bön.

Franciskus gjorde upp med sitt gamla liv inför stadens kyrkliga domstol där hans far anklagade honom för att satsa all sin tid på att umgås med Gud i stället för att ta hand om familjeföretaget. Enligt de tidiga biografierna klädde Franciskus av sig, la sina kläder vid sin fars fötter och sa: Nu är det Gud och inte Pietro di Bernardone som är min far.
Det finns väldigt lite skrivet om Franciskus under perioden efter att han lämnat sin familj men ännu inte byggt upp en spirande rörelse med efterföljare. Det är under dessa år som hans gudserfarenhet slår rot och blir en del av honom. Han är uppslukad, förälskad. Han ska lära känna Gud, skriver Ted Harris och Carolina Johansson i boken Att leva helhjärtat.

Ted Harris påminner om att neurovetenskap visar att positiva känslor och tankar påverkar hjärnan.

– Ju mer vi övar oss i godhet och välvilja, desto mer blir det en del av vårt sätt att vara. Så var det också för Franciskus.

En berömd scen ur Franciskuslegenden handlar om hur helgonet kysser och omfamnar en man med spetälska. Gesten är oerhörd. De som hade spetälska skyddes inte enbart för smittorisken, man trodde dessutom att de insjuknat på grund av svår synd.

– Källan till Franciskus glädje är omsorg om andra människor, särskilt de svaga. Det är inte vad vi äger – materiella ting och pengar – som är källan till varaktig livstillfredsställelse, utan vad vi kan göra i godhetens tjänst, säger Harris.

Ett nytt sätt att leva i tro
Franciskus börjar den mödosamma vandringen mot ett helhjärtat liv i Guds tjänst genom att reparera kyrkor och vårda sjuka. Men under en mässa i den nybyggda kapellet Portiuncula på slätten nedanför Assisi inser han att hans kall är att bygga upp kyrkan som institution och visa människor en väg till tro.

Hans brödraskap börjar ta form. Barndomsvännen Bernardo di Quintavalle och prästen Pietro Catanii blir hans första efterföljare. Inom några år kommer rörelsen att omfatta tusentals människor och sprida sig som en löpeld över Europa. I början är den inte en organiserad rörelse utan mer en grupp människor som kommit samman för att utforska ett nytt sätt att leva.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sofia Torvalds



Rebecka Stråhlman arbetar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan – något årtionde efter konfirmationen.

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34
Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta 
sekundär traumatisering på bordet.

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03
Mao Lindholm fascineras av rövaren på korset bredvid Jesus. – Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta.

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13
Katolska Sara Torvalds tycker att ekumenik är lärorikt men att den katolska kyrkan också har varit för en mängd "fördomar och tjafs". Hon är sedan 2021 ordförande för Ekumeniska rådets arbete på svenska i Finland.

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00
Olav Jern anser att både Kyrkostyrelsen och domkapitlen har för stor makt. Men han är å andra sidan nöjd med att kyrkan har en tydlig beslutsstruktur

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00
– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför, säger Edgar Vickström. Han saknar uttalade mål i kyrkan.

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12
Christina Roberts och Göta Alm-Ellingsworth vill återuppliva traditionen kring åländska Lumparlands brudkrona.

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00
Kyrkpressens enkät bland förtroendevalda i Borgå stift visar att ungefär en tredjedel tycker att kyrkoherden har för stor makt. Det tycker också de erfarna beslutsfattare Kyrkpressen talat med.

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41
My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58
Pilgrimsprästen Maria Widén i samtal med Stefan Edman.

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41
Bjarne Boije på sin hundraårsdag 2021

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54
Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola känner sig pirriga och ivriga inför premiären imorgon, den 30 juni.

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30
Dennis Svenfelt och Bo-Göran Åstrand.

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08

Elisabeth Stubb är aktuell med boken ”Öken, vatten och snö – vägen genom Israel” (Fontana
Media).

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38