Ulla dönsberg har som pensionär tillbringat mycket tid i olika kök. Kanske en motvikt mot de fyrtio åren av klientsamtal i arbetslivet, funderar hon.

Jag är en marta-själ

Det är det andliga som är det centrala i församlingen. Men det är också bra med mat i magen och bra om disken försvinner. Spänningen mellan Marta och Maria är något Ulla Dönsberg funderat mycket på. Någon tillfredställande förklaring har hon inte.
14.4.2013 kl. 12:00
Det är ”karakaffe” nere i församlingshemmets källarvåning och diakonisyföreningen är samlad i övrevåningens sal.

– Kyrkoherden är alltid med, det är tradition i Pojo, säger Ulla Dönsberg med en nick neråt ”herrklubben”. Själv håller hon till i församlingens kök.

– Efter pensioneringen sa jag till husmor att jag kommer när hon ringer.
Hundra liter soppa och mellan hundra och hundrafemtio limpor per år brukar det bli.
 
– Jag är en martasjäl som vill göra saker.

Ulla Dönsberg är uppvuxen i Kronohagen i Helsingfors. Som ung socionom flackade hon runt i Svenskfinland, tre gånger har hon flyttat till Pojo. Hon blev handplockad till socialsekreterarjobbet i Sjundeå som hon skötte i 35 år fram till pensionen år 2002. Det tyngsta i arbetet var barnskyddet.

– Det var mera definitiva omhändertaganden då, innan den öppna vården utvecklades.

Mest hjälp i arbetet gav – kopieringsmaskinen.

– I början på 60-talet fanns den inte på ett vanligt kansli. Alla avskrifter, protokoll och föredragningslistor skrevs manuellt.

Socialarbetarens tystlandsplikt var och är ett dilemma. En klient kan ge tidningarna rafflande historier.

– En socialarbetare kan aldrig försvara sig eller tillrättalägga påståenden.
I pressade lägen var hennes reaktion – mardrömmar.

Inte som på Strömsö
Att hon klarade sig utan burn out berodde delvis på att hon gifte sig ”på gamla dar” som hon säger. Med giftermålet följde en gård i Antskog, det äldsta och minst kända av Pojobruken. Att på fritiden få hjälpa till på jordbruket och med mjölkningen gav den fysiska motvikt som hon behövde. Gården drivs i dag av hennes son.

Stadsflickan och bondpojken funderade länge på hur det skulle gå med två inbitna ”ungkarlar” i samma hushåll. Hälsan tog de för given.

– Vi gjorde en deal, han sköter korna och jag sköter mitt jobb,
Det gick inte som på Strömsö.

– Jag insåg snart att om jag inte går till ladugården ser jag inte av min man. Och vi fick inte heller så många friska år tillsammans.
Hon kallar det en tur i oturen att hjärtproblemen och cancern drabbade dem i tur och ordning och inte samtidigt.
 
Hemmet i Kronohagen hade kristna värderingar fast ”inte gick vi så ofta i kyrkan”. I söndagsskolan fick hon börja så fort hon kunde gå på egna ben. I ungdomsåren gällde KGG, den kristliga gymnasistgruppen, och arbetslivet igenom var körsången det centrala i hennes församlingsengagemang. Barnatrons grundton har följt henne hela livet:

– Till psalmboken och Viola Renvalls dikter går jag för att få tröst.

Marta och Maria
På senare år har kyrkobesöken blivit allt viktigare för henne. Biskopen besökte Pojo svenska församling i februari och hade mycket gott att säga om satsningen på gudstjänstförnyelsen. Alphakurserna om kristen tro har hämtat många engagerade lekmän till församlingens andliga arbete.

– Jag vet att det andliga är det centrala. Men det är också bra med mat i magen och bra om disken försvinner.

Ulla Dönsberg både syr ihop Teresatäcken och lagar basarmat i mängd. Mat och bakverk går numera bättre åt än stickat. Ibland hoppar hon in som kock på retreatgården Snoan. Men hon tycker inte att hon är duktig på att tala om sin tro, än mindre på att vägleda andra i andliga frågor.
Hon har funderat en hel del på spänningen mellan Marta och Maria och särskilt Jesus ord om att ”Maria har utvalt den goda delen”. Någon helt tillfredsställande förklaring har hon inte hittat.

Läs hela artikeln i papperstidningen.
Webred



HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06