Gita Lindgren saknar gemenskapen och sammanhållningen som en gång fanns inom kyrkan (FOTO: Nina Österholm)
Gita Lindgren saknar gemenskapen och sammanhållningen som en gång fanns inom kyrkan (FOTO: Nina Österholm)

En riktig bruksare säger allt

Förr måste man veta sin plats i brukssamhällen. Vilka jobb man kan söka, vilka barn som kan leka tillsammans. Gita Lindgren lärde sig tidigt vilka koder som gällde bland arbetarna i Dalsbruk men också att knopar och segling kan förena långt över gränserna.
28.2.2013 kl. 12:14
Vägen mellan hemmet på Mechelingatan i Helsingfors och templet på Nylandsgatan var skrämmande för en ensam nioåring.

– Först måste man gå förbi parken intill Lappviksgatan och där satt alltid en massa gubbar som drack både det ena och det andra.
Och sedan var det Filadelfiakyrkan på Albertsgatan. I skolan sa en del större elever att där fanns en ”inkastare” vid dörren.

– Jag hörde också att deras gudstjänster var jättekonstiga, att man låg på golvet och sökte Jesus mellan bänkarna. Klart jag var rädd att bli infångad av den stora mannen som alltid stod på vakt vid församlingens ingång.

Trots den farofyllda färden längs gatorna i 1950-talets Helsingfors trivdes Gita Lindgren bra i Frälsningsarmens scoutkår. Farmor och faster hörde till armén så pappa vågade inte säga nej när hon blev frälsningssoldat som 16-åring.

– Jag skulle ändå ha blivit det oberoende av vad föräldrarna sade. Jag ville gå totalt in för det, jag ville ge mitt liv åt Gud.

Oskrivna regler
Genom Frälsningsarmén träffade Gita Lindgren också sin man Lefa. Båda är vigda till frälsningssoldater under arméns fana och när första barnet Maria föddes arbetade båda två inom rörelsen.

– Jag hade studerat bland annat litteraturvetenskap på universitetet och jobbade på Frälsningsarméns tidning Krigsropet. Jobbet var enkelt men jag vantrivdes ändå. Jag ville ju jobba med barn och ungdomar.
I samma veva blev det unga paret plötsligt tvunget att flytta, och den enda dagvård de kunde få för Maria var finskspråkig sådan.

– När jag såg annonsen för platsen som barn- och ungdomsarbetsledare i Dalsbruk så tänkte vi att om Gud vill  att vi flyttar dit så får jag jobbet.
Den gamla bruksorten ligger sedan barndomen nära Gita Lindgrens hjärta. Hon tillbringade alla somrar hos morbror, moster och kusinen här.

– Jag fick redan som barn lära mig vilka tabun och oskrivna regler som gäller i ett brukssamhälle. När flickorna från Tordalen bad mig över för att leka förklarade moster varför mina kusiner inte kunde följa med. Hon förklarade skillnaden mellan tjänstemannabarn och arbetarbarn. Då började det gå upp ett ljus för mig.
 
Hon gick aldrig över till tjänstemännens hus även om hon kanske kunnat.
 
– Jag var ju från stan och kunde tala Helsingforssvenska och inte som en bruksare. Om jag ville. Men det kändes så fel att min kusin inte kunde följa med.

När Lindgrens våren 1973 flyttade till Dalsbruk var hon däremot mån om att tala som folk gjorde mest, också med sin dotter.

– De som talade för fint blev lätt utfrysta. De flesta tjänstemannabarnen har flyttat bort från orten som vuxna.

Alla kan vara scouter

Det var också den starka klassindelningen på bruket som hämtade scoutrörelsen till Dalsbruk och till församlingen. Tjänstemännens barn kom inte till kyrkans barngrupper så år 1961 grundade prästen i Dalsbruk, Rune Söderlund, pojkkåren Dalsbruks Sjöscouter för att uttryckligen försöka nå barn ur alla samhällsklasser. Kåren blomstrade på två språk och än i dag är scoutverksamheten livskraftig inom församlingen med flera aktiva patruller.

– Fastän kåren fungerar inom församlingens regi är alla barn välkomna.
Också de muslimska flyktingbarn som kommit till orten har varit med. Då har Lindgren läst Koranen parallellt med Bibeln, jämfört berättelser och fört religionsdialog på gräsrotsnivå.

– Vi ska inte splittra flyktingfamiljerna genom att missionera för barnen, vi ska respektera dem för de muslimer de är. Och det är så bra för våra egna barn att få upptäcka andra religioner och framför allt att de själva är kristna och vad det betyder. Men att vi ändå har mycket gemensamt och kan vara vänner.

Läs hela artikeln i papperstidningen.
Nina Österholm



Tetiana och Oleksandr Pokas leder den ukrainska
församingsgemenskapen i Munsala.

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33
Kyrkoherde Mats Björklund tycker det är viktigt att en utredning görs så man vet vilka alternativ man har.

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15
Påskens ord har en intressant historia där folklig och religiös tradition går hand i hand.

ORD. Räck upp handen den som vet varifrån dymmelonsdagen fått sitt namn! Och visste du att memman kanske också propsar på att vara lite religiös om man tittar långt tillbaka i tiden? Ifall du aldrig fått koll på när påsken infaller: Skyll på de tidiga kristna! 5.4.2023 kl. 11:54

KOLUM. Biskopens påskhälsning är en inbjudan att vandra vägen tillsammans och med Gud. 8.4.2023 kl. 08:00
– Det är lättare att sjunga med unga än med vuxna, säger Ragnhild Hiis Ånestad.

gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43
När en tornado närmade sig staden Amory i Mississippi i USA började meteorologen Matt Laubhan be.

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37
Jan-Gustav Björk är kaplan i Jakobstads svenska församling.

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23
Stefan Myrskog hoppas nya läsare ska hitta Nyckeln-webbsidan.

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52
Projektkörer som är aktiva under en begränsad tid passar dagens människor som inte alltid har lätt att förbinda sig en längre tid, konstaterar kantor Camilla Wiksten-Rönnbacka.

sibbo. Camilla Wiksten-Rönnbacka leder en nystartad projektkör som uppträder i påsdagens högmässa i Sibbo. 15.3.2023 kl. 16:34
Nina Sjölander tycker att arbetet som verksamhetsledare ger väldigt mycket tillbaka.

ungdomar. Nina Sjölander arbetar nästan alla fredagar klockan 15–22. Det är inte betungande, utan veckans höjdpunkt. Mötet med de unga gör jobbet värdefullt. 22.3.2023 kl. 18:00
– Vi är upptagna av den fullkomliga döden, säger Hilkka Olkinuora.

eutanasi. Hilkka Olkinuora vill inte vara någon dödsängel. Men hon vill att människor lagligt ska kunna ha möjligheten att dö värdigt. 22.3.2023 kl. 16:18

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55
Att vara ung har varit en del av Eva Kelas identitet.

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41