Tycker du att du är fattig? frågar jag.
Vi sitter i Evas kök. Jag har hämtat med mig lunch eftersom det är tre dagar tills hon får barnbidrag. Dagen innan gjorde hon av med de sista pengarna på brukskontot (16,25 euro) då hon köpte mjölk, ost, wc-papper och den nödvändigaste maten.
– I början av månaden fyller jag på i frysen och köper påssoppor och billig pasta som vi har i skåpen. Det äter vi sedan i slutet av månaden då pengarna är slut.
Hon funderar en stund på den där frågan om huruvida hon är fattig eller inte.
– Som familj är vi fattiga, säger hon.
Eva har varit fattig i så gott som hela sitt vuxna liv. I Finland är man fattig om man förtjänar mindre än 60 procent av medianinkomsten. Evas sexpersonersfamilj klarar sig på mindre än 40 procent av medianinkomsten.
– Jag har aldrig kunnat ta barnen till södern och jag skulle vilja åka den där ena gången, så de skulle få se vad det är. Men i och med att jag är så duktig på att vända på slantarna så gör vi faktiskt sådant som andra människor med våra inkomster inte ens skulle drömma om. Vi brukar packa in hela familjen i en bil och köra så långt vi kommer. Vi har till exempel varit i Danmark.
Lång övning
Eva säger att hon är snål och sparsam av naturen. Dessutom har hon övat på det länge.
– Det som jag tycker är mycket pengar säger andra att de inte klarar av att leva på. Jag är jättebra på att vända på slantar men jag är usel på att få in dem.
Vad är det som gjort att just Evas familj är fattig?
– Vi fick barn tidigt, innan vi hade karriär. Vi var studerande och hade flera barn. Vi hade inte ens råd att ha barnen på dagis. Där började det.
Periodvis har Evas man inte kunnat jobba på grund av att han varit sjuk. Just nu studerar han. Hans bidrag till familjens ekonomi är studiestödet på 298 euro per månad.
– Och själv valde jag den bransch jag valde för att jag ville göra något meningsfullt, men det var inte en bransch med bra arbetsförutsättningar eller god lön. Nu är jag arbetslös. Då blir det som det blir.
När hon ser på framtiden känner hon sig ambivalent.
– Det har ju faktiskt varit bättre i perioder då jag haft jobb. Då har vi klarat oss. Jag hoppas hela tiden, men jag vågar inte lita på att vi någonsin kommer att ha mera pengar. Men om man inte hoppas kan man lika gärna gå och lägga sig.
Att vända på slantarna år ut och år in har inte gjort henne deprimerad, men det har gjort henne arg.
– Jag är så frustrerad ibland. Då blir jag arg och fräsig mot barnen, och det är ju inte deras fel.
Lite vardagslyx
Hon säger att hennes vardagslyx är att gå till butiken utan att behöva räkna varje cent. Så att hon bara kan plocka det hon vill ha från hyllan.
– Sen är jag ju så snål att jag inte plockar något som är dyrt. Men jag kan välja till exempel att köpa ekomjölk. Om jag köper sju liter mjölk så köper jag en liter ekomjölk för miljöns skull. Helst skulle jag köpa allt eko men jag måste balansera mellan miljötänk och ekonomisk realitet.
Om det händer en katastrof, som att bilen går sönder – Evas familj bor på ett ställe där det är svårt att klara sig utan – har hon sett till att ha en buffert.
– Eftersom jag är så snål har jag lyckats lägga undan av våra pengar när vi haft lite mer. Så jag har ett buffertkonto och där finns det lite pengar som jag kan använda om det händer en katastrof.
Men för att få socialbidrag får man inte ha ett buffertkonto.
Läs hela artikeln i papperstidningen.

Eva skulle helst köpa enbart ekomjölk, men det har hon inte råd med. Hennes bidrag för miljön är att köpa en liter ekomjölk då och då. (foto: Sofia Torvalds)
Leva på luft
Evas familj är fattig jämfört med andra finländska familjer. Hon är världsbäst på att vända på slantar och tror inte ens på konsumtion – men hon är trött på att inte ha råd med just någonting. Hennes dröm är att kunna ta barnen till södern.
3.2.2013 kl. 09:00
3.2.2013 kl. 09:00
Sofia Torvalds