Yrke: Klubbtant. När Isabella Munck ser tillbaka konstaterar hon förvånat att det tydligen var ett drömyrke för henne redan som barn. (foto: May Wikström)

Nyfiken på livets vägkrökar

Isabella Munck sopar snabbt undan klichéerna om ängsliga herrgårdsfröknar. Någon beslutsångest har hon aldrig lidit av. I dag är hon just där hon vill vara.
31.1.2013 kl. 15:51
För sex år sedan satt Isabella Munck i sitt garage och sydde beställningsjobb i sin hemateljé. Barnen, som en gång fick henne att välja att jobba hemma, rörde sig numera gärna på egen hand och meddelade alltsomoftast ”jag far till en kompis”. Tiden blev lång.

– Jag hade tråkigt. Så såg jag en annons om att församlingen sökte barnledare.

Följande vecka var hon anställd i Sibbo svenska församling och nästa steg var att hon började studera till barnledare på läroavtal. I den ingick sessioner på Kristliga Folkhögskolan i Nykarleby.

– Jag hade aldrig varit i Österbotten. Men när jag satte mig på tåget kände jag en stor frihetskänsla. Jag blir fortfarande euforisk när jag reser dit, säger hon.

Öppen för Guds planer
Det är inte svårt att se att Isabella Munck gillar sitt arbete. Hon bubblar av iver vare sig hon berättar om det genialiska med Bibeläventyrets femtio rörelser genom Gamla testamentet eller det nyaste rikssvenska påfundet med barnmöjliggörare i gudstjänsten. ”När jag kom hem märkte jag att vi redan har det ganska bra hos oss!” Vägen till drömjobbet har varit slingrande och inte så noggrant planerad. Hon skrattar till när jag undrar om hon hade förväntat sig i det skedet när hon stod inför sitt yrkesval i tonåren att hennes liv skulle se ut så här:

– Nej … och inte vet jag hur det ser ut i morgon heller! Jag har aldrig haft någon beslutsångest. För mig är det fullt ös som gäller. Reflekterar gör jag efteråt, när allt har hänt.

Hon tillägger att hon tror att man behöver vara öppen för livet. För hennes del blev det studentexamen, folkhögskola och yrkesskola innan bitarna föll på plats.
 
– Om man tror på Guds ledning måste man vara beredd på att han kan gripa in i det hela.

I ett ”lite större hus” bara
Men så har Isabella Munck också en stark vilja som driver henne framåt och hon är inte rädd för att ta stora kliv. När hon var tolv  flyttade hon hemifrån.
 
– Visserligen bara sex kilometer och till min mommo, men ändå.

Mormor bodde inne i Borgå. Isabella Munk hade dittills bott på Drägsby herrgård vid stranden av Svartså utanför stan. Där växte hon upp i ett boende med tre olika lägenheter –om än dörrarna stod olåsta dem emellan –tillsammans med föräldrarna och en kull rejält äldre syskon, farmor och faster och rum som förändrades alltefter behov. Adelssläkten Munck är en av de äldsta i Finland. Drägsby gård har anor som frälsesäteri och bebodd herrgård redan under medeltiden.

– Nja, inte kände jag mig annorlunda, tycker Isabella Munck själv. En gång var jag på en ungdomsbal i riddarhuset, men jag kände ingen där och gick aldrig igen. Det var nu bara så att jag bodde i ett lite större hus.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

May Wikström



Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17