En dag kom meningslösheten in i bilden. Då började Trygve Erikson söka mening i livet.
– Det är en fantastisk upplevelse att finna den, säger han.
Vägen till kristen tro var en process som Trygve Erikson delade med sin hustru Etel. Det avgörande steget tog de 1979 då hans mor Hilda dog.
– Innan hon förlorade talförmågan talade hon ofta om de tre familjemedlemmarna som gått före henne; min far, min äldre bror Ole som drunknade före jag föddes och Atle som stupade 1942. Hon var medveten om att hon skulle få möta dem igen. Det var fantastiskt.
Tre som väntade
När hans mor låg för döden visade hon Etel tre fingrar, en för varje familjemedlemmar som väntade på henne.
– Jag råkade vara ensam med henne när hon dog. Plötsligt blev hon hjärteglad och började vifta med båda händerna. Det gjorde hon ända till sitt sista andetag. Hon såg min far och mina bröder. Den starka upplevelsen skingrade mina tvivel på livet efter döden, säger Trygve Erikson.
Frågan vad som formar en människa ställer han som inledning i sin nyutkomna bok, En kristenpoetisk årskalender. Och han svarar också på vad som format honom: framför allt föräldrarna och närmiljön.
I boken delar Erikson med sig av en tanke, ofta i diktform, för varje dag. Tanken bygger på Eriksons reflektioner över Nya testamentet före en resa till Israel på åttiotalet. Varje morgon läste han ett kapitel och skrev ner sina tankar om det han läst i ett häfte.
Boken följer inte kyrkoåret utan kalendern. Reflektionerna kring Nya testamentet börjar också i Matteus och slutar i Uppenbarelseboken.
– Tanken är att man som läsare ska läsa en text varje dag.
Läs mera i Kyrkpressen nr 34/2012.

Trygve Erikson.
Foto: Johan Sandberg
Skrev sin trosbekännelse
Att vara en anonym kristen är inget för Trygve Erikson. Därför har han
gett ut en bok han kallar sin trosbekännelse. Den följer han upp med
sina memorarer senare i höst. 26.8.2012 kl. 04:00
Johan Sandberg