I sitt tal vid kyrkomötets öppning på måndagen fäste ärkebiskop Kari Mäkinen uppmärksamhet vid kyrkans och väckelserörelsernas självbild och relation till varandra. Mäkinen sade att kyrkomötesombudens platser inte är fördelade enligt olika kyrkopolitiska eller på tros-teologiska grunder, utan det utmärkande för kyrkan är att platserna fördelas enligt stift.
– När jag ser på salen härifrån utmärks den inte av linjedragningar och betoningar. Härifrån urskiljer jag enskilda människors, kyrkans medlemmars ansikten. Var och en av er bär med sig sin egen verklighet, sin egen livserfarenhet och sin egen inre värld, sade ärkebiskopen.
Ärkebiskopen sade att den senaste tidens diskussion om gammallaestadianismen har bekräftat bilden av en kyrka där det samtidigt kan finnas många verkligheter, och där trygghet och sårbarhet samtidigt kan var lika sant.
– Man kan se diskussionerna som en del av större process där väckelserörelserna söker sin egen identitet i förhållande till kyrkan. Det är en lång och kanske svår process. Den känns både som kyrkopolitiska spänningar och som darrningar i offentligheten.
Utöver diskussionen om väckelserörelsernas identitet har ärkebiskopen berörts av diskussionen om sexuellt utnyttjande av barn. Mäkinen poängterade vikten av att se sig själv i spegeln även om det kan vara svårt i sammanhang där det skett både sexuella och andliga övergrepp.
– Den stränga bild som vi ser i spegeln vill vi helst skjuta ifrån oss, begränsa till vissa grupper eller enskilda personer eller koncentrera uppmärksamheten till allt det goda som väckelserörelserna också rymmer. Men vi kan inte ställa oss utanför det skedda. Det handlar om hur vi kristna kan handla emot varandra. Om en lem i kyrkan lider, lider alla lemmar med henne.
Kyrkans medlemmar är människor – inte rörelser eller organisationer
– Därför är det viktigt att påminna om att vi talar om kyrkans medlemmar, döpta kristna. Det handlar inte om trostolkningar. Det handlar om vad människor gör mot varandra. Hur kristna människor handlar mot varandra i den här kyrkan. Vi kan inte ställa oss utanför. Medlemmarna är människor, inte rörelser eller organisationer.
– Det finns trots allt något gemensamt i det sexuella utnyttjandet av barn och bruket av andligt våld. I bägge fallen är det fråga om att kränka en människas integritet, om att skada en annan människa på ett djupt och ödesdigert sätt.
– Det andliga våldet förekommer i alla gemenskaper, i arbetslivet, skolan, familjen och också i religiösa gemenskaper och kyrkor. Man intar utan att man kanske märker det Guds plats. Det gäller att upptäcka det här andliga maktmissbruket. Ingen trostolkning eller sanning som man har tillägnat sig ger rätt att kränka, kuva eller skada en människas allra innersta. I varje kränkt människa kränks Kristus själv.
– Det har på sistone berättats mycket om gammallaestadianismen, man har berättat om många olika verkligheter. De som har spräckt tystnaden och tigandet har gjort en betydelsefull gärning. Det är viktigt inte bara för rörelsens egen utveckling. Det är viktigt för hela kyrkan och för hela det finländska samhället, sade Mäkinen.
– Genom gammallaestadianismen har det blivit synligt att alla samfund har en skugga. Om man inte känner igen sin skugga utan bara ser en bild som präglas av idealet i spegeln kan man inte ärligt glädjas åt sitt andliga arv. Bara en sådan kyrka som känner igen sin egen skugga, också sin dolda tysta historia, är en levande och trovärdig kyrka, sade ärkebiskopen.
Det nya kyrkomötet inleder sin fyraårsperiod med en veckolång session i Åbo den 7-11 maj. Kyrkomötet valde på måndag undervisningsrådet Kaisa Rönkä till första viceordförande. Sanitetsgeneralmajor Timo Sahi valdes till andra viceordförande. Båda var viceordföranden också under den föregående mandatperioden.
Kyrkomötet inleddes
Kyrkomötet inleddes på måndagen. I sitt inledningstal fäste ärkebiskop Kari Mäkinen uppmärksamhet vid väckelserörelserna.
8.5.2012 kl. 09:25
8.5.2012 kl. 09:25
Kyrklig Tidningstjänst