Skam.
Skam.

Skammen – att bli medveten om vad man var kapabel till

Påsk. Och tuppen gal tre gånger. Sekunden efter bränner skammen till.
6.4.2012 kl. 03:00
Jag tror att alla människor bär en Petrus inom sig. Jag tror att vi har våra ideal och framför allt vår uppfattning om grundläggande moral i ryggraden och självbilden. Det finns saker som är så fel att vi kan deklarera högt att vi naturligtvis aldrig skulle – men ofta är det så självklart att vi inte ens behöver säga det högt.

Jag tänker på Petrus förtvivlan i den mörka påsknatten när Mästaren är gripen och gemenskapen skingrats av soldater. När han vilsen och skrämd försöker hänga i utkanten och snappa upp information om vad som kommer att hända. Utsatt är han, osynlig försöker han göra sig. Nattmörkret står mörkt omkring dem utanför översteprästens hus och soldaterna värmer sig kring kolelden. Nu känns det redan avlägset att massorna jublade när Mästaren red in i staden, nu har misstänksamhetens ögon riktats mot skaran omkring honom. Och Petrus, han som skulle ha gjort vad som helst för sin Mästare, han vågar inte längre ens ge sig till känna inför kretsen runt elden.

När jag sjunger påskpassion är det mest skrämmande att vi i kören kan skifta så snabbt från hyllningssång till vredgade uppmaningar att korsfästa. Alla som har rört sig i grupp bland engagerade människor vet att i vissa situationer kan stämningen vända med en vindpust.
Nej, säger Petrus, jag vet inte vem ni talar om. Nej, jag är verkligen inte en av dem som följde honom. Hör ni vad jag säger: Jag känner honom inte!

Och scenen spelas upp, om och om igen. Bästa vännen som ställer sig på mobbarens sida. Tuppen som gal sekunden efteråt när hon möter den utsattas blick. Den där hastiga kyssen på dansgolvet, ringen som bränner på fingret efteråt. Modern som i uppgiven vrede skakar om sitt trotsiga barn. Våldet i rädsla, våldet i självförsvar. Förtvivlan, stunden när vi går över gränserna vi aldrig skulle korsa. Och efteråt: Skammen.
Hur kunde jag? Hur kunde jag så totalt tappa greppet om vad som är rätt, vad som är fel? Hur kunde jag göra den jag älskar så illa? Min egen blick i spegeln efteråt: Vem är jag egentligen? Vad finns kvar av den jag trodde mig vara? Hur lite eller hur mycket kommer att krävas för att jag ska göra det igen?

Skammen handlar kanske inte bara om vad vi gjort utan också om upptäckten att inte heller jag och inte heller Petrus i sin stora kärlek var mer än människa. Hur mycket vi än trodde oss vara större än så, hur gärna vi än ville.

Följ redaktionens påskvandring i Kyrkpressen 14–15/2012 eller på webben.

Erika Rönngård



Trygve Cederberg väjer inte undan för debatter – i själva verket älskar han att debattera. En gång gick han in i kristdemokraternas valtält i Jakobstad och argumenterade i en timme.

bibeln. När Trygve Cederberg var ung var han konservativ. Med åren förändrades han. Idag går han ut i debatter om homosexualitet på insändarsidor och på Facebook, och han debatterar med bibelord. 4.1.2021 kl. 09:53
Markus Andersén saknar inte sitt gamla liv, men kan fortfarande lockas av tanken att ta på sig fler uppgifter.

nystart. Läkarens ord om att han stod på randen till en hjärtinfarkt fick Markus Andersén att lägga om kosten, börja motionera – men framför allt att vila mer. 4.1.2021 kl. 14:09
Alaric Mård vill använda sin bakgrund till att bygga broar.

församlingspedagog. Alaric Mård är ny församlingspedagog i Jakobstad. Han vill vandra med människorna en bit på deras väg tillsammans med Jesus. 3.1.2021 kl. 11:23
Monica Björkell-Ruhl kallar sig inte religiös, men församlingen betyder trygghet för henne. – När jag varit sjuk och kraftlös har jag sökt mig till religiösa platser och symboler. Tölö kyrka har blivit en viktig plats för mig.

föräldraskap. Ibland orkar inte mammor. Ibland går de sönder så att de nästan inte orkar leva. Monica Björkell-Ruhls son Mika (uttalas ”Miikka”) föddes med en kromosom­avvikelse. 2.1.2021 kl. 11:58

Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29
– Ingen orkar om man hela tiden måste vara missnöjd med sig själv, säger Anna Korkman Lopes.

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29
Zacharias Topelius i hemmet på Björkudden julen 1897, den sista julen han levde.

Julpsalm. När Zacharias Topelius i oktober
1887 skrev dikten Julvisa hade han sannolikt ingen aning om att han skrivit en av våra mest älskade julpsalmer, Giv mig ej glans. Det är inte ens sagt att Topelius tänkt sig en melodi till den. 21.12.2020 kl. 09:46
– Men plötsligt kan sorgen hugga till i oväntade stunder, när man är som minst förberedd, säger Maria Eklund.

sorg. Den här julen blir Maria Eklunds första jul utan föräldrar. I flera år har hon sörjt och bearbetat, först sin mammas sjukdom, sedan sin pappas. Nu plockar hon fram barndomens tomtefamilj och är tacksam för det hon fick. 17.12.2020 kl. 09:00
 – Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin.

kulturpris. – Det var en komplett överraskning. Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin som tilldelas Församlingsförbundets kulturpris för sitt engagemang för den finlandssvenska psalmboken och psalmsången i Borgå stift. 16.12.2020 kl. 15:00

frågesport. Börja julen med att testa dina julkunskaper! Varför inte utmana en vän? Bland alla tävlande lottar vi ut Christa Mickelssons bok "Ett blodkärl som brast". 16.12.2020 kl. 10:05
Hilkka Olkinuora närmar sig julen som ett sinnestillstånd. Det skalar bort många måsten.

annorlunda jul. – Fira den jul du kan och vill fira i år, säger Hilkka Olkinuora. Jultraditionerna handlar inte alltid om vad man gör – utan om varför man gör det. 16.12.2020 kl. 11:00

prostar. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar: kyrkoherden i Larsmo församling Max-Olav Lassila, kyrkoherden i Tammerfors svenska församling Kim Rantala och chefen för familjerådgivningscentralen inom Raseborgs kyrkliga samfällighet Ann-Sofi Storbacka. 15.12.2020 kl. 16:14
Tua Sandell bor i Istanbul  sedan sex år tillbaka.

jultraditioner. "Gemenskapen i församlingsvåningen blir det egentliga julfirandet." 16.12.2020 kl. 10:00

En genomblöt Mikael Grönroos framme i Santiago de Compostela. Samt vandring på Meseta, en platå i norra Spanien.

PILGRIMSVANDRA. Från att ha känt sig slut efter en sträcka på 300 meter förbättrade Mikael Grönroos sin grundkondition rejält. Resultatet blev 725 kilometer pilgrimsvandring. 3.5.2023 kl. 20:46

ungdomar. Ungdomarna i Sibbo är oroliga. Medierna har rapporterat om skadegörelse i skolan, 0m hot, vapen och bråk på biblioteket. Sibbo svenska församlings ungdomsarbetsledare har ett motgift: kärleksbombning. – Men det finns unga som jag inte får kontakt med. Det är nytt, säger Patrik ”Putte” Frisk. 6.5.2023 kl. 10:29
Marléne Långnabba ger personlig vård.

ÄLDREVÅRD. Döden är en del av livet, i synnerhet för vårdarna inom äldrevården. De vill avdramatisera döden som inget man behöver vara rädd för. – Döden kan många gånger vara fin, säger Gerd Björklund. 5.5.2023 kl. 08:19

STÖDPERSONER FÖR DÖENDE. – Jag brukar dela med mig av mitt eget motto ”Ta av dig skorna för platsen där du står är helig”, säger sjukhusprästen Anne Mäkelä, som arbetar vid sjukhus och vårdhem i Forssa och Loimaa i sydvästra Finland. 5.5.2023 kl. 19:40
Rune Lindblom bor i Vasa, men är född i Pojo och uppvuxen i Karis.

PRÄSTSKJORTA. Rune Lindblom har upplevt en del obekväma situationer i prästskjorta, både i Jerusalem och här hemma. Och konfirmander har inte varit övertygade om att han är präst över huvudtaget. 5.5.2023 kl. 10:00