Femton år av nykterhet

Dalsbruk på Kimitoön har i alla tider varit bunden till järnindustrin. När Erik Sjöblom blev plåtslagarlärling i mekaniska verkstaden på 1950-talet sysselsatte järnverket omkring tusen personer.

– Kriget var nära och det var dåliga tider. Vi måste alla börja arbeta tidigt.

Han stannade på järnverket hela livet och var också en av de sista som lämnade gamla fabriken när den stängdes och flyttade. I dag sker järnbearbetningen i Dalsbruk vid nya anläggningar intill vattnet.

– Under min tid har industrin upplevt både toppar och dalar men jag tror inte att Dalsbruk någonsin stannar. Läget och våra sötvattenbassänger är så bra för industrin. Jag hoppas att man alltid ska dra valsar och tråd här.

Den gamla bruksmiljön är ändå bevarad, bland annat mekaniska verkstan används i dag som konsertlokal vid kulturevenemanget Baltic Jazz.

– Jag brukar bära bänkar och arbeta som ordningsvakt vid konserterna, säger Sjöblom som är legitimerad säkerhetsvakt fram till år 2016 när tillståndet går ut. Sedan får det räcka.

Alltid berusad

Ungdomstiden gick fort förbi.

– Mina vänner festade och snapsade. Jag var den prydligaste av oss och drack ingenting förrän jag fyllt aderton. Ändå var det jag som blev alkoholist. Skulle jag ha vetat hur mäktig alkoholen är så skulle jag aldrig ha rört den.

År 1959 gifte han sig och bildade familj. Han fick tre barn. Med tiden började också problemen.

Det började med en oskyldig kvällsöl framför tv:n, något att slappna av med. Ölflaskorna blev allt fler och Erik Sjöblom den den som alltid var berusad. Överallt. Aldrig våldsam eller farlig, bara glad och full. Folk tyckte om honom ändå.

– Men på något sätt så visste jag ändå själv att det här kommer att sluta illa. Jag var rädd för att frun skulle lämna mig, för att livet skulle rasa samman.

Han vill inte fördjupa sig i minnena från tiden som alkoholist. Kanske minns han inte heller. Vill inte minnas.

– Jag ångrar inget så mycket som alkoholen.

Läs hela profilen i Kyrkpressen 43/2011.