En lördag varje månad finns Matias Gädda på plats vid järnvägsstationen i Helsingfors för att möta människor, lyssna på deras berättelser, bjuda på kaffe och be för dem. Att hans liv skulle se ut så hade han inte alls tänkt sig under uppväxten i Jakobstad. Efter byggnadslinjen vid yrkesskolan och ingenjörsutbildning i Vasa gjorde han militärtjänst och tänkte sedan återvända till hemstaden.
– Jag trodde att jag skulle få jobb i Jakobstad, men så blev det inte. Jag fick jobb på en ingenjörsbyrå i Esbo. Jag mådde dåligt hela första halvåret och var beredd att flytta tillbaka så fort som möjligt.
Småningom började livet i södra Finland ändå hitta sin form. Han fick bekanta och blev församlingsaktiv. I församlingen träffade han också sin fru, också hon en österbottning i Helsingfors.
Matias Gädda är uppvuxen inom den laestadianska väckelserörelsen, och för honom var det naturligt att söka sig till Fridsföreningen i Södra Finland efter flytten. Även om den hör hemma i samma rörelse säger Gädda att det kändes annorlunda att komma till församlingen i södra Finland.
– När man har växt in i ett mönster känns det alltid främmande att komma någon annanstans. I dag har jag många bekanta i församlingen och den har blivit mycket kär för mig. Det är till stor del den som håller mig kvar här. Vi är en liten församling där alla har en uppgift. Man vet att man verkligen är en del av församlingen och inte bara kommer dit för att lyssna.
Läs hela profilen i Kyrkpressen 34/2011.