Äventyr

Den här sommaren gick både vår bil och vår båt sönder. Båtproblemen resulterade i att vi fick ta oss till Dalsbruk där båten skulle repareras. Med stor entusiasm minns vi åskvädret som gjorde att vi hade svårt att ta oss till busstationen med vårt pick och pack, hur jag hann söka skydd med barnen i tid medan min man blev stående under ett träd i väntan på att ösregnet skulle ta slut, hur det aldrig tog slut och hur den vänliga damen på stationen hängde upp hans dyblöta kläder på tork då han gav upp och lämnade sitt träd.
När bilen gick sönder stod vi plötsligt strandade på en rastplats vid motorvägen till Borgå, och det var inte så lätt att få tag på en taxi eftersom vi var osäkra på om vi befann oss i Helsingfors eller Vanda. ”Jag kan tyvärr inte ge dig någon adress”, sa jag uppgivet till damen på taxicentralen, och det krävdes ett samtal från chauffören för att han skulle hitta oss. Vi kom slutligen fram till det kalas vi skulle vara med om i Lappträsk, bara 1,5 timmar försenade.
Märkligt nog är det just det oväntade vi talar om senare. Alla gånger vi gått på grund, hur spännande och halvt glädjefyllda har de inte tett sig – efteråt. Till och med tabellen med uppkastningsstatistik i vår loggbok från den där ena södernresan då vi alla fick magsjuka läser jag nu senare med ett leende.
Tänk på det du, när vattennivån stiger i kölsvinet och det börjar gnissla och lukta bränt om bilen. Då vet du: nu börjar ett äventyr.
Sofia Torvalds