Vad som sist och slutligen ledde till den chock i paketet som tidningsvärlden fortfarande försöker återhämta sig från förblir antagligen oklart. Varifrån kom det ideologiska incitamentet till att införa nio procents moms på tidningsprenumerationer? Den som enligt förslaget ska dra in 83 miljoner euro till statens kassa. Vilken var i grunden motiveringen – och försvaret för den? Miljö-aspekter? Viljan att skuffa fram landets positioner som teknologisk föregångare? Något annat?
Det finns nämligen mycket i den övriga texten som i hög grad hade talat för att inte sanktionera det regelbundna tidningsläsandet.
Målen för nationen är högt ställda: ”Regeringen har som mål att göra finländarna till världens kunnigaste folk fram till 2020. Finland ska placera sig i täten bland OECD-länderna i fråga om centrala jämförelser av ungdomars och vuxnas kunnande (…) Regeringen vill minska de könsrelaterade skillnaderna i fråga om kunskapsresultat, deltagande i utbildningen och fullföljande av utbildningen och dämpa tendensen att utbildning går i arv.”
För många finländare var och är dagstidningen en viktig folkbildare. Just sådana som inte hade utbildning att ärva fick genom dagens blad en utvald bit annan verklighet – och många gånger möjlighet att skapa en egen framtid.
Den tid när papperstidningen var Mediet är förbi, det inser vi alla. Men den är långt ifrån död och det är inte ojämlikheterna heller. Därför har tidningen ett viktigt arv till de generationer som nu också konsumerar friskt från nätets plockebord. Att prenumerationerna tidigare varit momsbefriade har motiverats med att man velat främja yttrandefriheten. Risto Uimonen, ordförande för Opinionsnämnden för massmedier, är bekymrad. Nej, yttrandefriheten försvinner inte i och med det här, menar han i Suomen Kuvalehti. Men de förväntade prenumerationsbortfallen kommer att minska mångfalden bland pressrösterna. Enligt Uimonen är nätkonsumtionen inte helt oproblematisk. På nätet läser man snabbt och selektivt. Finländaren läser i dag sin papperstidning i medeltal i en halvtimme, nättidningen avverkas på mindre än tio minuter. Vårt Pisaprisade folk hör till dem som läst mest tidningar i hela världen, ändå ger regeringsförslaget nu Finland den tredje högsta tidningsskatten i Europa. Risken är att regeringen bryter sönder en lång tradition av långsamt och mångsidigt läsande och följderna av detta kan vara djupare än man anat och motverka andra mål.
Samtidigt vill den nya regeringen nämligen, enligt programmet, bygga ett samhälle som stärker mänskliga rättigheter, demokrati och främjar de frivilliga och allmännyttiga medborgarorganisationernas arbete. Också det rimmar illa med mer sten på pressens börda. Tidningen är det torg där många röster blir hörda, där man – ibland till sin egen förtret – inte kan välja bort dem som har avvikande åsikter och agendor.
Regeringen vill vidare sörja för yttrandefriheten och religionsfriheten. Den vill också tillgodose de språkliga rättigheterna enligt förslagen från Ahtisaaris arbetsgrupp. Bra så! Hoppas det får konkreta utslag. Tänk om det där med momsen! Tidningsmomsen slår nämligen hårt mot de små eller obefintliga marginalerna i finlandssvenska tidningshus.
Tyvärr och naturligtvis drabbas också Kyrkpressen: I privatekonomin är det den enskilda prenumeranten som ställs inför en prishöjning. För Kyrkpressen heter den enskilda prenumeranten församlingen, som ställs inför en höjning på drygt en euro gånger antalet hushåll som får den. Momschocken blir en tuff bit för församlingarna och Kyrkpressen att klara av tillsammans. Men vi är beredda att kämpa för vår tidning! Det är en torsdagsgemenskap som synliggör vår kyrka, vårt stift och vårt språk i samhälle och vardagsliv.
Ännu orättvisare blir detta av det faktum att församlingen, till skillnad från företag och kommuner, inte är berättigad till momsavdrag.
En unik tidningsröst har därmed klämts in i ett unikt upplägg som inte alls ser bra ut.
Det är värt ett alldeles särskilt varningsrop till de politiker och beslutsfattare som vill värna om en viktig sammanhållande länk i Svenskfinland.