Ett drygt år tidigare slogs tillvaron sönder för invånarna i den thailändska byn av en annan kraft från havet. Två tredjedelar av de sextusen byborna omkom då tsunamin sköljde över stranden. Totalt kan upp till trehundratusen människor ha mist livet runt om Indiska oceanen, och över fem miljoner beräknas ha blivit helt hemlösa eller tvingats fly.
Fastan 2011. Jag har svårt att slita mig från bilderna från Japan som strömmar in. Först en av de kraftigaste uppmätta jordbävningarna, sen tsunamin som förorsakade större skada än jordbävningen. Sen kom rapporterna om de läckande reaktorerna i Fukushima. Trettiotusen har rapporterats döda eller saknade. Vi har ännu inte sett slutet.
Efter tsunamin på juldagen 2004 uppstod en kristen kyrka i Nam Kem och i Pru Teaw, flyktingbyn som byggdes i utkanten av staden Takuapa för dem som blivit hemlösa. Det var ingen stor väckelse med Guds ord hade helt klart en ingång.
Vi vet ännu inte utgången av katastrofen i Japan. Gud är mäktig att vända katastrofen till något gott. Mina tankar är ofta hos mina kristna vänner i landet som jag tyvärr förlorat kontakten med långt tidigare. Jag vet att vår vän som bor i Honolulu inte evakuerades, men också att lobbyn i hotellet vi bott på i Kona översvämmades när tsunamin nådde Hawaii.
Jag tröstas av att vi som Guds ande i oss har samma uppståndelsens kraft som väckte Kristus från de döda. Det har vi Guds löfte på. Den kraft som likt solen som steg upp över Indiska oceanen kommer också lysa upp tillvaron i Japan.