Före tonåren lever vi som på femstjärniga hotell. Det är tryggt att sova i en egen säng, maten står på bordet och ibland ingår det olika aktiviteter i vistelsen, som fotbollsträningar eller ridlektioner. Till och med personalen är för det mesta riktigt trevlig.
För att den unga människan ska kunna bryta sig loss från hemmet behövs starka känslor. Hon behöver i djupet av sitt hjärta känna avsky för det trygga boet.
– När man inser att det är omöjligt att leva sitt liv tillsammans med mamma och pappa börjar den unga se sig runt efter andra möjligheter, hon lösgör sig från hemmet trots att det egentligen inte finns några logiska skäl att ge upp en annars god tillvaro, konstaterar barnpsykiater Raisa Cacciatore vid Väestöliitto.
Läs mera i Kyrkpressen 15/2011.