Som 63-åring kände sig Viking Pentzin redo att pröva på något nytt. Efter en lång karriär som domare och jurist ville han göra något konkret för sina medmänniskor.
– Jag ville arbeta på gräsrotsnivå i stället för att studera lagparagrafer på ett kontor. Jag ville dels se om jag kan ge någon hjälp åt dem som har det illa ställt och dels ta reda på om palestinier åtnjuter mänskliga rättigheter.
Hans ögon föll på Kyrkans Utlandshjälps annons. Organisationen sökte människorättsobservatörer till Palestina och Israel. Efter att ha gått en förberedelsekurs och läst flera böcker om Mellanöstern blev han utsänd till Hebron i oktober 2010.
– I min ålder vill man inte gå med skygglappar utan ser världen ur ett mera globalt perspektiv. Jag trodde jag var förberedd, men våldet i den palestinska vardagen kom som en chock för mig.
Tryggade skolvägen
Hebron ligger 35 kilometer sydväst om Jerusalem och är den största staden på Västbanken. Staden ingick i bibliska Judeen och uppfattas som helig av både judar, muslimer och kristna. Däri ligger också problemet.
– Palestinierna vill ha en egen stat men Israel anser sig ha rätt till marken på Västbanken eftersom den tillhör det heliga landet.
Förhållandet mellan folkgrupperna är inflammerat och så har det varit redan i 40 år.
1997 ingick palestinier och Israel ett avtal om Hebron. Den palestinska myndigheten övertog kontrollen av den större delen av staden, men 20 procent av stadens centrum förblev under israeliskt styre. 40 000 palestinier blev kvar på israeliskt område och måste visa sina id-kort för soldater varje gång de skulle in eller ut ur sina hem.
På det israeliska området finns också en grundskola, Cordoba school. En av Viking Pentzins och de andra människorättsobservatörernas huvuduppgifter under vistelsen i Hebron var att trygga de palestinska barnens skolväg.
– Vi såg till att bosättarna inte kastade sten på barnen och att israeliska soldater inte betedde sig felaktigt mot dem. Det hände att de ville söka igenom elevernas väskor i jakt på bomber, men enligt humanitär lag är det förbjudet att störa civilbefolkningen. När vi påpekade det för soldaterna var de inte längre lika ivriga att tränga sig på.
Läs mera i Kyrkpressen 13/2011.
