Den anglikanske biskopen Bill Musk leder antagligen ett av de hetaste stiften just nu. Ansvarsområde: Tunisien, Algeriet och Libyen, ett relativt nytt stift i den världsvida anglikanska kyrkan.
– Kyrkan i Libyen är en intressant blandning av araber, indier, pakistanier och afrikaner. Men nästan alla är borta nu. En egyptisk präst var den sista medarbetaren som stannade kvar i Tripoli, suckar han.
Någon officiell lokal kyrka finns det inte.
Lögnen i dagen
I Tunis, där han själv är stationerad, ser församlingen helt annorlunda ut och majoriteten av medlemmarna är afrikanska arbetare söderifrån. Den lokala kyrkan är helt inofficiell, liten och underjordisk. Den anglikanska församlingens expatriotiska prägel hindrar inte att kontakten till tunisierna är nära. När Jasminrevolten i december tvingade president Zine El Abidine Ben Ali från makten drog demonstranterna bokstavligt talat förbi församlingens knutar.
– Jag är stolt över tunisierna. De exponerade lögnen om en autokratisk regim som den lögn den är för hela världen. Ingen annan än de själva kan ta äran åt sig för revolten, det var en helt och hållet tunisisk affär, säger biskop Musk.
Däremot är han orolig för Libyen, där utvecklingen kan leda till ett långdraget lidande för civilbefolkningen.
Försoning nödvändig
När det gäller framtiden för Tunisien konstaterar han att kampen för jobb och dagligt bröd handlar om man mot man, fördel mot fördel.
– Här kommer min oro in. Nu finns det massor av människor som kräver jobb och vill ha det bättre ställt. Samtidigt vill man sopa ut allt det gamla. Den förra regimen i Tunisien leddes av ett parti som trots allt stöddes av två av landets åtta miljoner invånare. Det går inte att bygga ett nytt sammanhang utan dem.
På frågan om den revolt som inledde vågen var religiöst betingad svarar han nej.
– Men samtidigt är den allmänna förväntningen på en tunisier att han är muslim. Att någon kan vara kristen, än mera med muslimsk bakgrund, är otänkbart. Frågan är nu om det finns tillräckligt mycket nåd för både olikheter och gamla bindningar.
Handlingar är ofta den bästa dialogen. Bill Musk har ett lysande exempel på hur kristna har gjort en uppskattad insats vid den libyska gränsen.
– Frivilligorganisationen ACT samarbetade som enda kristna organisation med den tunisiska armén och UNCHR och serverade varma mål mat vid gränsen mot Libyen ända från början. En av de kristna tunisierna refererade minnet av havet av människor som gick, ibland barfota, över gränsen. Det var hans födelsedag. Jag glömmer aldrig hans ord. ”Det var den bästa födelsedagen någonsin. I dag har jag sett Jesus ansikte 17 000 gånger.”
Läs hela artikeln i Kyrkpressen 13/2011.