"Det behövs mer än svängrum i radion"

Samhälle. Vad tycker jag, som redaktör för Radio Vegas Andrum, om det nya programmet Svängrum? Den frågan har jag fått så ofta att jag börjar tycka att det är tid för mig att samla mina tankar kring programmet. Inte minst eftersom flera undrar hur det känns ”med ett program som vill protestera mot Andrum”. 27.3.2011 kl. 00:00

Christa Mickelsson

Om jag har förstått rätt är Svängrum-redaktörerna varken ute efter att konkurrera med eller protestera mot Andrum. De har hittat en lucka i radions utbud (en lucka som de verkligen inte har varit ensamma om att – ibland ljudligt! – se och beklaga). Det har inte funnits något program som regelbundet och initierat rapporterar om det som händer inom kristna och andra trossamfund eller tagit det som sin uppgift att journalistiskt granska andlighet och livsåskådningsfrågor ute i världen och i vårt eget land.

Andrum är ju uttryckligen ett andaktsprogram med personliga reflektioner utgående från talarnas kristna övertygelse. Det är ju självklart att frågor om tvivel och tro, etik och samhällsmoral ofta tas upp i dem. Men Andrum gör inte anspråk på att vara varken diskussionsprogram eller journalistiska livsåskådningsprogram.
Vilket då Svängrum gör. Varför ett sådant program kommer först nu är en intressant fråga. En orsak till många mediers ointresse för ”det osynliga” är säkert den övertygelse som dominerade medierna i västvärlden på 1970- och 80-talen; tron att religionerna hade spelat ut sin roll, både på det privata och på det politiska planet. Med förvånad handfallenhet stod vi journalister sedan där på 90-talet och insåg att så minsann inte var fallet; att religionen tvärtom är en i allra högsta grad betydelsefull faktor i större delen av världen. (Symptomatiskt är kanske att när nu Svängrum görs, är det inte inom ramen för Radio Vegas Public service-uppdrag och egna budgetramar utan med ekonomisk hjälp av finlandssvenska fonder.)

Behovet av förståelse för livsåskådningsfrågor i ordets vidaste bemärkelse har på inget sätt minskat, tvärtom! Vill vi försöka förstå våra medmänniskor här på denna planet (och i ett mångkulturellt samhälle) måste vi försöka förstå hur de tänker och resonerar. Och för majoriteten av världens befolkning är det självklart att ha en tro. Vet vi litet eller ingenting om vad det vill säga står vi oförstående inför mycket av det som händer.
Kyrkorna och de religiösa samfunden i vårt eget land engagerar tiotusentals människor i sin verksamhet. Att behandla dem som marginella fenomen där smått underliga ”andliga” håller till, och som blir intressanta först när någon sexskandal är i uppsegling, duger inte.

Så ett program där man diskuterar tro och tvivel, etik och samhällsmoral och hur olika trosriktningars företrädare ser på dem – vad kunde vara viktigare? Att det nu finns ett program som Svängrum är ett steg i rätt riktning, men ännu är jag personligen inte nöjd (och jag skriver härefter som privatperson, inte som redaktör för radions andaktsprogram!).
Redaktörerna för Svängrum är pigga, vetgiriga och kan den egna genren, det som brukar kallas infotainment (fakta presenterade i underhållande form med snabba klipp) mycket bra. De antar den inte särskilt insatta, men intresserade och nyfikna journalistens pose. Jag har själv som journalist många gånger närmat mig till exempel sport (som jag vet sorgligt litet om) med den inte särdeles kunnigas omedelbarhet och vet att den sortens journalistik har sin funktion.
 
Däremot upplever jag inte att just den journalistiken eller den genren är den bästa när det gäller ett så viktigt och svårbemästrat ämne som livsåskådning.  För att kunna bevaka till exempel ett vetenskapligt område (som teologi och religionsvetenskap) ska man helst ha ägnat tid åt det själv och känna till människor som arbetar inom disciplinerna. För att förstå vilka problem en religiös institution eller ideell organisation tampas med måste man ha insyn i dess mål, mening och metoder. Det gäller att kunna gripa tag inte bara i de frågor som för ögonblicket är i människornas blickpunkt, utan också se framåt – vad kommer att vara aktuellt och viktigt att diskutera om några år?
Svängrum-redaktörerna har själva aviserat att deras program ska ge djupare insikter – och jämfört med aktualitetsprogram och flödesradions små snuttar gör de ju det. Men stora frågor som ”är det naturligt för människan att tro” avklaras svårligen under en intervju på fem–sex minuter. För att nu ta den frågan som exempel finns det religionspsykologer, biologer och filosofer som ägnat år av forskning kring detta, och till exempel vid Åbo akademi finns många vid både Teologiska fakulteten och inom ämnet religionsvetenskap som sitter inne med mycken kunskap, och vana att förklara den. Varför inte söka upp dem och verkligen ge dem tid att redogöra för vad människor som ägnat detta stor tankemöda har kommit fram till?
Programreformens krav på att ”djupet” ska förenas med ”underhållning” är inte heller oproblematisk för mig. Det är i och för sig en smått rolig idé att ha en i filosofiskt tänkande tränad redaktör som gäst och poängsätta olika kändisars svar på moralfrågor. Men det gör mig litet nedstämd. Tävlingsmomentet som numera genomsyrar så mycket av mediautbudet – är det nödvändigt att införa det i ett program som har som en av sina uppgifter att granska människosynen i dagens samhälle? För just i dagens tävlingsmentalitet avspeglas, så som jag upplever det, en människosyn och samhällsmoral som borde vara under ständig kritisk granskning.
(Och varför förresten ha med en filosofiskt utbildad bara som gäst? Han borde ju snarare vara del av redaktionen.)

Ändå tycker jag att Svängrum försvarar sin plats och jag kan tänka mig att programmet kommer att låta ganska annorlunda efter de första tjugo avsnitten, när redaktörerna blivit varma i kläderna. Men som enda regelbundet återkommande diskussionsprogram om vad det vill säga att vara människa räcker det inte för att fylla den omtalade luckan. Kunde man parallellt med Svängrum ha ett program där man tar fasta på en del av frågorna och verkligen ger utrymme för människor med olika religiös bakgrund och olika specialkunskaper att diskutera dem ”på djupet”? I Radio Vega diskuterar synnerligen kunniga och välformulerade sportkommentatorer länge och initierat vad som händer på deras kompetensområde  – kunde man inte ge filosofer, teologer, fritänkare, religionsvetare, imamer,  präster, ”privatfilosofer” och biologer samma möjlighet?

Andrum har, liksom de andra förkunnelseprogrammen, sin plats i radions utbud, och sin egen uppgift. Den uppgiften påstår sig Svängrum-programmen inte vilja överta och vackert så. Exakt vilken uppgift Svängrum fyller står inte helt klart för mig ännu, men jag väntar med spänning på fortsättningen. Och hoppas att antingen Svängrum eller något annat program småningom ska ta uppgiften att ge oss lyssnare förståelse för olika sätt av tänka och leva på fullaste allvar.

Hedvig Långbacka
är radioredaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. Hon har en lång karriär som radioredaktör vid Yle bakom sig.

Hedvig Långbacka



Lina Teir spelar många instrument, men närmast henne är ändå fiolen.

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05
Sirpa Tolppanen betonar vikten av inkludering i arbetet med att bygga gemenskap från grunden.

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34
Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56
32 euro per dygn – det får hjälpledarna i snitt betalt enligt KP-enkät.

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

Nya ungdomssakkunniga Christer Romberg är också musikartist.

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Det kan räcka flera år innan det blir kyrkoherdeinstallation i Petrus församling.

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
Ungdomsfoto på Yvonne ”Vonna” Terlinden. Hon installerades i slutet av maj som kyrkoherde i Karis-Pojo svenska församling.

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00
Lina Forsblom, här med hunden Lewis, har överlevt två livshotande sjukdomar.

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18
Närheten till kyrkan förblir viktig.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00