Att prata med Marcus Prest är som att se på när någon navigerar i steniga farvatten: man måste vara beredd på att kaptenen ständigt gör små kursändringar.
Vi sitter i hans och hustrun Malenas lilla hem på Fänriksgatan i Åbo, dricker stora mängder te och för ett samtal som handlar väldigt lite om vad han har gjort och väldigt mycket om vad han tänker på. När han försöker beskriva diskussionen som ständigt pågår, mellan honom och Malena, mellan honom och de vänner som samtalar vid deras köksbort till sent in på natten, sitter jag där med avund i rösten och säger: – Det låter roligt. – Det är det, svarar han.Och vi har roligt.
Diskutera på riktigt
Marcus Prest växte upp i Karleby. I Åbo hade han tänkt studera historia, men Lars Hertzbergs frågor under inträdesprovet fick honom att inse att han skulle välja filosofi i stället.
– Filosofin angår mig.
Han har också jobbat som journalist, bland annat som chefredaktör för vetenskapstidskriften Ikaros.
– Jag vill lära mig att vara sträng med språket. Jag tror att man måste komma till klarhet över vad man kan säga och sedan stå för det.
Under de senaste 3–4 åren har studierna fått ge vika för jobb och skrivande. Just nu skriver han på sin andra roman samtidigt som han försöker leva upp till ”dygnet runt-filosof-idealet” som odlas vid filosofiämnet vid Åbo Akademi. Vad gör en dygnet-runt-filosof?
– Man samtalar, till exempel som vi gör just nu. Om allt det som intresserar en. Jag är ständigt nyfiken och vill diskutera på riktigt.
Det är just kontinuiteten i samtalet som gör att man kan lära känna sig själv genom varandra, menar han. När jag lyssnar på honom känner jag mig: medelålders, som någon som låtit barn, liv, jobb och yta köra över det ständigt pågående samtalet. Hur håller man fast vid samtalet?
– Man måste vilja hålla det vid liv. Att inte skapa sig ett liv som handlar om allt annat än det man på riktigt tycker är viktigt.
Läs hela profilen i Kyrkpressen 8/2011.