– Traditionen med dödsannonser föddes i slutet av 1800-talet i det högre samhällsskiktet och spred sig i början av 1900-talet till hela folket, berättar Hulkkonen. Det var den ökade läskunnigheten som i kombination med allt större upplagor och bättre ekonomiskt läge som gjorde att dödsannonserna blev vanliga i allt fler samhällsgrupper. Att informera om dödfallet och om begravningens tidpunkt var huvudsyftet.
– Sedan dess har vår begravningskultur förändrats så att största delen av dödsannonserna i dag publiceras först efter begravningen. Att hedra den dödas minne har blivit den kanske mest centrala orsaken till annonseringen. Att skriva en dödsannons är också en viktig del av sorgearbetet.
Korset som symbol
Hulkkonens forskning är en del av ett större projekt om de religiösa förändringarna i Norden. Det intressanta i just hennes delområde är att förändringen vad gäller dödsannonser har varit förvånansvärt liten under de senaste tjugo åren. Det sampel hon använt i sin forskning är de dödsannonser som publicerats i Turun Sanomat i december månad 1988, 1998 och 2008.
– För att kunna säga ännu mer om trenderna borde materialet ha varit bredare, men redan nu tror jag att man kan dra en hel del slutsatser.
Den tydligaste trenden är att korset som symbol långsamt ersätts av andra symboler. Trots det fanns korset som enda eller som den ena symbolen i 91 procent av de dödsannonser hon undersökte år 2008.
– Korset som symbol används i dödsannonser, trots att den döda inte haft en personlig tro. Det är ett drag i nutida kultur – att tillhöra utan att tro.
Läs mera i Kyrkpressen 7/2010.