– Linin’ Track var helt annorlunda än det jag gjort tidigare, säger han. Den var inspirerad av fyrtiotalsblues och vi skivan spelade in den för vårt eget nöjes skull under fem års tid. Men någon hörde den och tyckte att vi skulle ge ut den.
Men Dying to Live kommer man att känna igen från det som de Plicque gjort tidigare.
– Man kan kalla det rythm&blues. Inte den r&b som dagens unga talar om, utan det man spelade på sextiotalet.
Christian-Charles de Plicque, han kallas Risto-Kalle av sina finskspråkiga vänner och Crille av sina svenska, föddes av franska föräldrar i Dallas, Texas 1948. Redan som barn tog musiken honom och hans barndomskompis, bluesgitarristen Stevie Ray Vaughan.
– Vi var ganska udda, han var vit och kom från ett fattigt hem medan jag var svart och kom från ett välbärgat hem. Då var det rock som gällde. Men egentligen är det blues som jag växt upp med.
Egentligen är Christian-Charles de Plicque missionär. Men det kallar han sig inte här i Finland där vi är vana vid att sända ut missionärer till Afrika. Att en svart man är missionär i Finland passar inte in i finländarnas världsbild.
– När jag åkte till Europa 1979 hade jag ingen aning om att jag skulle hamna i Karleby, säger han. Då jag sökte upp ledarna för min hemförsamling i Dallas ville jag endast ha en bekräftelse av dem för min missionärskallelse. Jag fick bekräftelse och löfte om att de skulle be för mig.