Att göra så strider
helt mot min natur.
Redan att inleda ett
samtal med främmande
människor strider
ju mot det finländska
lynnet. Än mindre ställa
en fråga om något
som vi räknar höra till
vår mest privata sfär.
Så det var ett stort steg
utanför min bekvämlighetszon.
Så det var inte lätt.
Och jag kan inte säga
att det var särskilt roligt
heller. Men det var
lärorikt. En utmaning
som jag klarade av.
Den största behållningen
var att jag lärde
mig ge ett vittensbörd
över vad Jesus betyder
för mig i fyra meningar.
Och att kunna leverera
hela evangeliet i
åtta.
Nu undrar ni säkert vad folk svarade. Ja, det undrar jag också. För det mesta saknade vi ett gemensam språk.
Svaret kom på kantonesiska,
och även om
jag kan lyssna flytande
så förstår jag inte
många ord av språket.
Men hade vi ett gemensamt
språk eller
en tolk så fick vi igång
riktigt intressanta diskussioner.
Det hela utspelade
sig på gatorna i Hongkong.
Jag har nämligen
deltagit i en evangelisationskampanj
där över
jul. Jag har varit Jesus i
Hongkong. Ryktet om
min ödmjukhet måste
ha gått före mig för arrangörerna
hade redan
på förhand utsett mig
till att spela den rollen
i det drama som förklarade
evangeliet visuellt
(för att detta inte ska
missförstås måste jag
här utfärda en ironivarning).
Jag kan inte låta bli att reflektera över vad diskussionen hade handlat om här i Finland. Troligen hade vi rätt snabbt kommit in på våra mest älskade samtalsämnen, kvinnliga präster och de homosexuellas rättigheter i kyrkan. Som om tron på Jesus hade nåt med kyrkans regelverk att göra.